- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiotredje årgången. 1924 /
44

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Lenin. Av Oscar Lundell

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Oscar Lundell

ala revolutionen. För filosofi i djupare
mening likasom för konst, litteratur och
poesi hade han ingen förståelse, och han
medgav det öppet. De kunde väcka
intresse hos honom endast då, när han
fann någon beröringspunkt med de sociala
frågorna. En bolschevikisk skald
publicerade för ett par år tillbaka i
Moskvatidningen »Istvestija» en dikt, vari han
nagelfor kommunisternas diskuterande och
pratande. Lenin yttrade därom i ett tal:
»Jag är icke någon beundrare av denne
skriftställares poetiska talang, om än jag
erkänner min inkompetens på området.
Men i går beredde mig hans dikt ett
stort nöje både ur politisk och
administrativ synpunkt. Majakovski gisslar i sin
dikt kongresserna och hånar
kommunisterna, som endast sammankomma och
rådslå. Jag förstår mig icke mycket på
poesi, men ur politisk synpunkt har
Majakovski otvivelaktigt rätt.» Lenin gick
därpå skarpt tillrätta med den bekanta
ryska Oblomovtypen, som även var vanlig
bland kommunisterna. »Den gamle
Oblo-mov», sade han, »som försökte sig på
allt, men aldrig fick något ur händerna,
som endast låg i sin säng och gjorde
upp planer, han lever allt ännu. Men han
måste tvättas och borstas och piskas
ordentligt för att det skall bli något av
honom.»

Om än Lenin icke var överhövan sträng
i fråga om sina medarbetares moraliska
vandel, ställde han så mycket större krav
på deras arbetsduglighet. Personer, som
ingenting uträttade, kunde han icke tåla
inom partiet. »Nästa rensning», yttrade
han i ett tal, »kommer att rikta sig mot
dem, som inbilla sig att de äro
administratörer. — — — Vi ha kört ut ur partiet
omkring hundratusen medlemmar, och det
är rätt bra, men därmed är saken ännu
icke färdig. Partidagen måste ännu taga
befattning med frågan, och jag tror, att
dessa tiotusental, som endast sitta i kom-

missioner, men icke utföra något praktiskt
arbete och icke kunna utföra något sådant,
även komma att köras ut ur partiet.»

Jämte en oerhörd energi och
arbetsförmåga har en ovanlig skarpblick för
livets realiteter hört till Lenins mest
kännetecknande egenskaper. Han har ofta
visat, att han kunnat blicka längre och
pejla djupet bättre än hans partikamrater.
Vid världskrigets utbrott förutsade han
genast, att det skulle leda till sociala
omstörtningar. I »Sozialdemokrat» för den
ii november 1914 utvecklar han dessa
åsikter och slutar med orden: »Ned med
det sentimentala och narraktiga fred till
varje pris’. Låtom oss hissa borgarkrigets
fana!» Och i sin broschyr »Den andra
internationalen» (1915) riktar han följande
uppmaning till arbetarna: »Om man i
morgon tager valsedeln ifrån dig och ger
dig ett gevär eller en snabbskjutande
kanon, så tag emot dessa verktyg för
död och förstörelse, och lyssna icke till
gamla käringar, som frukta kriget. Det
finnes ännu mycket i världen som måste
förintas med eld och svärd, för att
arbetarklassen skall vinna befrielse.»

Då revolutionen utbröt 1917, var Lenin
ännu icke i Petersburg. Det är bekant,
huru han och hans partikamrater i
Zim-merwald erhöllo tyska regeringens
tillstånd att i plomberade vagnar genom
Tyskland återvända till sitt hemland för
att börja sin ödesdigra verksamhet. Genom
sina tal, som han vanligtvis höll från en
balkong i Kschessinskis villa i Petersburg,
och genom sina artiklar i »Pravda» vann
han ett allt större inflytande över
massorna. Den avgörande kampen om
makten i Ryssland stod mellan Lenin och
Kerenski. Och det visade sig nu, att
Lenin bättre kände den ryska folksjälen
än hans motståndare. Han kände dess
böjelse för anarki, soldaternas
krigströtthet och framför allt böndernas åtrå efter
jord. Han förstod att spela just på de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:59 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1924/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free