Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Gilbert Chestertons filosofi. Av Olle Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olle Holmberg
och skulle någon finna denna poängterade
och medvetna stil med dess ständiga en garde
tröttande för digestionen, så kan han inte
förneka de gåvor, som använts på den.
Det fanns i forna tider en gammal
tradition i vältaligheten och äreminnet, som
fordrade, att varje sats skulle vara en
sentens, varje tes dessutom en antites och varje
ord ett högtidligt bon mot. Om man
tänker sig denna stilart av en herre i
skjortärmarna applicerad på livets vardagligaste
ting, så har man hela Chestertons skrivsätt
framför sig. Ingen akademisk minnestalare
skulle ha underlåtit att i en effektfull
kontrast ställa emot varandra låt oss säga
Dickens mörka uppväxtår och ljusa livssyn,
men Chesterton säger saken som den var:
»Om han lärde sig vitmena universum, så
var det i en blanksmörjefabrik han lärde
det». Det är ett något mekaniskt ordspel,
låt så vara, men det är kvickt, och det är
också meningsfullt.
Den egentligaste formen för Chestertons
kvickhet är paradoxen. En paradox kan
vara tveggehanda: en god paradox ser ut
som en osanning, men är sann; en dålig
paradox är det motsatta. Om man med
Chesterton säger t. ex. om Kipling, att det
utmärkande för honom är att han saknar
patriotism, så låter det som en osanning,
ty vem har varit mera patriotisk, ja,
chauvinistisk, än Kipling. Men när satsen blir
utvecklad, visar det sig att »det ligger
någonting i den». Ty vad Kipling älskar i
England, är, säger Chesterton, detsamma
som kunde finnas hos vilket folk som helst:
disciplinen, industrialismen, militarismen,
men vad som finns hos engelsmännen och
inte hos några andra, det talar han inte
om. Om Chesterton däremot t. ex. åt det
sociala kvacksalveri, som vill skära alla
människor över en kam, ger repliken:
»Därför att var man är en tvåfoting, så äro
inte femtio man en hundrafoting», så låter
det som en sanning, men det behöver inte
vara det, ty en enstaka människa kan vara
enbent eller föredra att stå på huvudet,
men om femtio stycken komma
tillsammans, är det högst sannolikt att de både
skola trampa i takt och sjunga i korus.
Det första och viktigaste faktum med
Mr. Shaw, säger Chesterton i sin bok om
denne, är att han är född i Dublin år
1856. Det centrala faktum beträffande
Chesterton är att han är född 1 8 år senare,
i London visserligen, men också han av
irländska föräldrar. Hur invuxen han senare
har blivit på Fleet Street, så har han
alltid bevarat några av de keltiska kulörer i
bläckhornet, utan vilka den engelskspråkiga
litteraturen någon enstaka gång skulle
riskera att göra ett alltför harmoniskt intryck
av romantiska poeter och herrar i
aftondräkt. Irländaren är spirituell och
sentimental, i nödfall endast ettdera, som Swift
(till födseln irländare), men helst bådadera,
som Lawrence Sterne (också till börden
irländare). Men han är inte korrekt. Vad
som är djärvt, kvickt, bisarrt och
fantasifullt i vitterheten kommer i sju fall av tio
till Hans Majestäts Storbritannien från den
gröna ön vid dess sida. Den irländske
soldaten har någon gång långt till
Tipper-ary, men den irländske författaren har
sällan långt till Limerick ett stycke därifrån.
Oscar Wilde och Bernard Shaw visa det
omedelbart före Chesterton. Hans filosofi
var dålig, säger Chesterton själv om den
förstnämnde av dessa författare, men han
predikade njutningen och lättjan i de mest
hårdknäckta och stridslystna epigram. Det
var det nobla, och det irländska, hos
honom. Man kunde säga något liknande om
Gilbert Chesterton själv. Hans filosofi går
ungefär ut på att man skall vara en vanlig
människa och ingenting annat, men han
förkunnar den i en stil för intellektuella
specialister.
Men Chesterton blev tidigt naturaliserad
i press- och förläggarkvarteren i London,
på en redaktionsstol i Daily News, i
om-nibussarna och vid kaféborden, där han
omedelbart på grund av yttre
förutsättningar blev en person som både hördes och
syntes. Han hade medfört
disputations-talangen som faddergåva av börd och blod.
I den engelska miljön lärde han sig också
disputationslusten. Den är en gammal
brittisk tradition, utbildad sedan långt
tillbaka på de platser, där gentlemän för sig
själva få byta ord och proklamera idéer:
i Hyde Park och i klubbarna. Vad är
hela Chestertons författarskap annat än
en kvick dispyt i Hyde Park med
fingerade motståndare eller med verkliga i
en klubb. I inget land utom England
skulle man kunna tänka på att dubba
nationalhelgon av klubbgenier, vilkas
omedelbara verksamhet inte har sträckt sig
utanför fyra väggar. Ett av de mest lv-
48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
