Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Gilbert Chestertons filosofi. Av Olle Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gilbert C/iestertous filosofi
det kanske är ett gott drama, utan därför
att det är en dålig melodram. Han och
hans likar »tycka inte om goda
introspek-tiva sonnetter, men de tycka inte heller
om dåliga introspektiva sonnetter, och dem
finns det många av.» De vilja ha
berättelser, inte betraktelser och beskrivningar,
och de vilja ha hjältar. »Då en modern
roman», klagar Chesterton, och rösten
darrar för en gångs skull av harm, »är ägnad
åt en ung kontorists villfarelser, en som
inte kan bestämma sig för vilken kvinna
han vill gifta sig med eller vilken religion
han tror på, så ge vi ännu denne kobente
knodd namnet hjälte — det namn som är
Akilleus’ ära.»
Chestertons egna försök att också
praktiskt upphjälpa den moderna
prosalitteraturens standard kunna givetvis på intet sätt
jämföras med hans teoretiska ansträngningar
i samma riktning. Framför allt har han
valt detektivhistoriernas genre, och det är
inte av en tillfällighet. I inga andra
berättelser är det moraliska problemet i sin
abstrakta giltighet renodlat som i dem.
Detektivhistorien är aldrig annat än en
skildring av striden mellan gott och ont,
och man kan indela världens
detektivförfattare i dem som låta boven och i dem
som låta rättvisan segra. Hos Frank
Heller, för att ta ett närliggande exempel, är
det alltid den förre som vinner. Hos
Chesterton skulle man tro att det är
detektiverna som vinna, men så är det vanligen
inte.
Det är nämligen fader Brown som
vinner. Vem är fader Brown? Han är ir-
ländare och katolik som Chesterton själv,
men har för övrigt just ingen likhet med
denne. Han är en liten pater med det
banalaste namnet i hela brittiska riket (näst
Mr. Smith), stillsam, tyst och blyg,
oansenlig till det yttre och skenbart också till
det inre där han tassar fram i sin gamla
löjliga prästhatt och med ett illa hoprullat
paraply i handen. Får man döma efter
gängse skildringar av hans auktor själv, så
skulle han således nästan i allting utom i
nationalitet och tro vara motsatsen till
denne. Det är nu Chestertons stilla nöje
att placera denne fader Brown mitt
emellan å ena sidan skurkar, utrustade med
penningens och maktens alla förmåner, å
andra sidan detektiver med underbar
intelligens och alla den moderna tidens
vetenskapliga och tekniska maktmedel till sitt
förfogande. Chestertons bovar äro moderna
plutokrater, skulle man kunna säga, hans
poliser och detektiver moderna filosofer,
och som det är hans på andra ställen
uttalade mening att dessa två slag av ont
tillhöra varandra, så låter han dem aldrig
göra varandra skada. Då däremot brotten
tornats upp till det väldiga och polisernas
teorier trasslats in till den yttersta grad av
sinnrikhet, så kommer den lille patern till
platsen, ställer med några få och ödmjuka
ord allt till rätta, uppdagar brottslingarna
och rättar detektivernas felslut. Han har
inte bara intelligens utan också fromhet;
han har vördnad och entusiasm. Och
bakom honom stå härar av människor
och släktled: Chestertons gamla amma för
i prästinnerliga ord deras talan.
55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
