- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiotredje årgången. 1924 /
56

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Från Stockholms musikliv. Av Albert Spitzer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Från Stockholms mit sik liv

Av Albert Spitzer

C^Y^ ORD OCH BILDS
januari-/ häfte år 1920 uttalade sig
tid-f J skriftens dåvarande musikkritiker,
hr \V. Seymer, med varm
sympati om den då nye chefen för K. Teatern
och trodde sig kunna förutsäga, att under
hans ledning »torde Operan gå en lycklig
framtid till mötes».

I vad mån denna förhoppning infriats,
torde vara allt för bekant för att behöva
här närmare vidröras. Làt oss endast
fastslå, att hela institutionen under hr Ribens
nominella styrelse råkat in i en
återvändsgränd. Förra säsongen var fattig på
musikaliskt givande tilldragelser, ty som sådana
kan man ej räkna nyuppsättningar av gamla
välkända repertoaroperor som Carmen och
Figaros bröllop. Den tid och det arbete
som här offrats (att ej tala om den
ekonomiska sidan av saken) borde hellre ha
använts dels för nyspelningar av klassiska
mästerverk, som allt för länge saknats på
spellistan, såsom Glucks Orfeus, Mozarts
Enleveringen, Webers Friskytten, dels för
framförandet av verkligt intressanta nyheter.
Stockholm-ioperan har lyckan förfoga över
en hel del goda och flera rent av
ypperliga krafter, och man kan lugnt påstå, att
med en annan administrativ och konstnärlig
ledning skulle här kunna göras storverk.

Höstsäsongen kan sägas ha stått i
försiktighetens och — den nödtvungna
sparsamhetens tecken. Efter alla vanvettiga
utsvävningar på utstyrselsoperans ocn
revyoperettens område är det som om ett
stillastående inträtt. De enda nyheterna voro
två små baletter, av vilka den ena, Kurt
Atterbergs De fåvitska jungfrurna, redan
förut givits här av den s. k. Svenska
baletten våren 1922. Uppsättningen (av
Einar Nerman) och den sceniska
framställningen voro de samma som på Svenska
teatern och ha redan i denna tidskrift
varit föremål för bedömande i en åt Svenska

baletten ägnad uppsats av hr Aug. Brunius.
Hr Atterbergs musik till detta lilla
anspråkslösa verk kan betecknas som särdeles
lyckad; den bygger alltigenom på gamla,
delvis välkända svenska folkdansar och
-låtar i smak- och måttfull harmonisk och
orkestral klädnad och sluter sig smidigt
och fyndigt till den mycket enkla
handlingen. Även på K. Teatern hade stycket
inövats av hr Jean Börlin, som tillika utförde
brudgummens lilla roll, medan brudc-n med
känd talang och tillbörlig drastik återgavs
av fröken Ebon Strandin. Hr Börlin
medverkade även både som balettmästare och
dansare i den egentliga nyheten:
Fågelhandlaren, musik av Germaine Tailleferre, text,
dekoration och dräkter av Hélène Perdriat.

Även denna baletts »handling» är av
allra enklaste, att ej säga barnsligaste slag,
den är förlagd till ett obestämbart tropiskt
kustland, uppsättningen hållen i en lustigt
naivistisk bildboksstil. Det hela verkar
närmast som en saga »für kleine und grosse
Kinder», och hos en barnpublik skulle det
säkert väcka stormande jubel.
Tonsätta-rinnan tillhör en radikal grupp, som kallar
sig »Les six jeunes» och är otvivelaktigt
en begåvning, så vitt man kan döma av
detta enda verk. Påverkan av Ravels
djärva och kärva humor är omi^skänlig, i
ouverturen parodieras rätt vanvördigt själve
fader Bachs stil, och överallt röjer sig ett
uppsluppet gamin lynne, som i någon mån
försonar med de ofta hårresande
kakofonierna, vid vilka man tror sig höra
instrumenten samtidigt spela i alla kända och
några okända tonarter. Ett komiskt
intermezzo bildar en hornduo i riktigt
gammaldags hederlig Biedermeierstil. Utförande
och iscensättning voro mycket lyckade:
fröken E. Strandin, som här hade en
uppgift, vida skild från hennes vanliga,
återgav den med god komisk verkan och ett
prisvärt konstnärligt lagom i det karrike-

56

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:59:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1924/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free