Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Madama Lucrezia. Av C. Bildt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. Bildt
Luer e zia d’Alagno framför Alfonso I:s vagn. Relief
på Alfonsos triumfbåge i Castel Nuovo i Neapel.
loger och munkar . . . men ändå så ensam.
Hårda kändes för Lucrezia ödets
slag. Sårad var hon i sin ömhet genom
förlusten av den vän, som varit henne
dyrbar framför alla, sårad ännu djupare
kanske i sin stolthet, då hon med ens
måste nedstiga från främsta platsen i
ett hov, hon nästan kunnat kalla sitt.
Stolt var hon från födseln, stoltare hade
hon blivit under de tio år hon stått vid
Alfonsos- sida, älskad, avgudad, smickrad
och avundad. Till och med Ferdinand
och hans gemål Isabella hade sökt
hennes gunst, och nu var det hennes tur
att blicka upp till dem. Det var en
bitter lott, och den kändes ännu
bittrare, då hon två månader senare
mottog budskapet om drottning Marias död
i Valencia. Om blott ... ja hur
annorlunda kunde ej sakerna ha varit.
Hon var ännu endast tjuguåtta år,
skönare och rikare än någon annan
dam i riket. Mången annan kvinna hade
kunnat trösta sig därmed, men Lucrezia
d’Alagno förmådde det ej. Hon stängde
in sig med sin sorg på sina slott i Torre
Annunziata och Somma och ville ej mer
veta av världen.
7 o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
