- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiotredje årgången. 1924 /
72

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Madama Lucrezia. Av C. Bildt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

C. Bildt

Augustus och Sibyllan.

Miniatyr från 14.50-talet.

Efter fotografi i tidskriften
nDedalo> 1923.

zia flydde, först till Bari och
Manfredo-nia, och sedan över havet till Dalmatien,
medan Ferdinand konfiskerade ali hennes
egendom han kunde komma över, under
förevändning att hon tagit de upproriskes
parti. Detta skedde 1462, och därmed
börjar den landsflykt, som endast skulle
sluta med hennes död. Väl ägde
Lucre-zia mäktiga förespråkare, i främsta
rummet hertigen av Milano Francesco Sforza,
Alfonsos och hennes egen trogne vän,
men deras bemödanden lyckades aldrig
utjämna skillnaden mellan vad Lucrezia
fordrade och Ferdinand bjöd. Hon
bosatte sig först för flera år i Ravenna,
under Venedigs hägn och skydd, och
därifrån flyttade hon slutligen till Rom,
där hon alltjämt hade vänner, och
varifrån det var lättare att förhandla med

Neapel. Hon hade också där en syster,
Margherita, gift först med en Del Giudice
och sedan med en Brancaccio.

Liksom de flesta landsflyktiga hade
Lucrezia ofta ont om pengar. Man vet
t. ex. att hon i Ravenna måste sälja en
dräkt av röd sammet, med hermeliner
och guldbroderier, för 220 dukater. Och
då hennes systerdotter Camilla Del
Giudice bad henne hjälpa med hemgiften,
sålde hon det sista smycke hon bevarat
som minne av Alfonso, ett juvelhalsband,
som inbringade 2,000 floriner. Någon
allvarligare penningknipa synes hon dock
ej kännt, ty i Rom blev hon beryktad
för sin stora välgörenhet, till minne
varav folket efter henne uppkallade den
gata där hon bodde. Som vi sett
övergick hennes namn också till stöden i
gatans hörn. I sitt testamente lämnade
hon gåvor till kloster och hospital både
i Rom och i Neapel.

Lucrezia dog i Rom 1478 eller 1479
— årtalet är ej säkert — och begrovs i
Minerva-kyrkan, där hennes gravsten
numera för längesedan försvunnit.

På konung Alfonsos triumfbåge i
Castel Nuovo i Neapel synes på en
relief konungen i sin vagn dragen av
ett fyrspann. Framför hästarna går en
kvinnogestalt: den nakna foten och den
klassiska dräkten karakterisera henne som
en symbol, troligen av Neapel, men
traditionen vill veta, att huvudet återger
Lucrezia dAlagno’s bild.

Tyvärr är den något illa åtgången av
tidens tand, särskilt vad näsan beträffar,
men de rika lockarna, de stora ögonen
och de regelbundna dragen synas dock
rättfärdiga originalets rykte för
skönhet. Även Alfonsos ansikte har blivit
skadat, men det överensstämmer
tämligen väl med bilderna på hans medaljer
och med samtidiga beskrivningar. Han
var snarare liten och spenslig till
växten, han hade krokig näsa, men annars

72

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:59 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1924/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free