Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Anteckningar om konst. Av Stefan Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ante c k ni ng ar om konst
Av Stefan f o han s s ön
I.
ÖNS TEN växer ur
hjärtat och uppenbarar dess
väsen. Hur detta är
beskaffat kan därför
aldrig bli likgiltigt.
Att vara konstnär med konstens krav
är att vara sann människa och möjligast
oberörd av det konventionella livet söka
kläda det bästa och varmaste i själen
och hjärtat i synlig gestalt.
Mer än flertalet människor står
konstnären innerst ensam. Men så länge han
i striden för sin konst har kraft att
besegra disharmoni och inre nöd, skola
dessa fördjupa hans skönhetssyn och
göra den rikare. Mycket av det bästa
i konsten måste ses med denna
förutsättning.
❖
Det är konstnärens uppgift att
besjäla och fördjupa tingens liv och
därigenom göra dem till symboler och
bärare av själsliga värden. Att han
därvid söker ge sitt temperament den
uttrycksfullaste och renaste form har
självklart den största betydelse, då denna
bygger den stil, som ger hans konst
dess personliga liv.
»Metoder», som avse att »ordna» det
konstnärliga arbetet, kunna väl till en
viss grad och med vissa personliga
förutsättningar verka samlande, men riskera
i längden att förlama inspirationen och
schematisera formen.
Då det ej är det inlärda och
efterbildade, men det av
självverksamhets-kraften uppdagade och genomlevda som
är konstens kärna, är det lyckligt för
konstnären att äga medfödd instinkt för
vad som ger honom den största
möjligheten till självutveckling.
Trots negativa drag är fanatismen
betydelsefull för konsten, då den alltid
sätter saken på sin spets. Dess
elementära intensitet, som lätt blir härd
och okänslig, omsmältes av
skönhetsdriften till förmänskligad lidelse.
Det är med konsten som med
kärleken: den älskar det brinnande hjärtat
och skyr det indolenta lugnet.
Konstnärens motsättning till
allmänheten inträder vid varje utformande av
personligt liv, som skär sig mot det
Dessa aforismer ansluta sig i tankegången till dem som förf. offentliggjort i Ord och
Bild 1922.
"96"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
