Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Andra häftet
- Anteckningar om konst. Av Stefan Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anteckningar om konst
vaneföreställningen fastslagit som det
»riktiga». Allt som avviker därifrån
möter tröghetslagens motstånd, tills det
genomträngt medvetandet, för att sedan
i sin tur bli det »rätta». Denna tingens
ordning står på hälleberget och är
utvecklingens gång. Men när allmänheten
hånar de märglösa dragen i dagens
konst, som den lätt förväxlar med de
starka, gisslar den omedvetet även sin
egen nervsjuka känslighet och okänsliga
sensationshunger.
Konsten måste ses och förstås som
personligt urval och temperament och
kan ej korrigeras med minnesintryck
ur naturen av ett för färgens och
ljusets liv ouppodlat öga. Då den
uttrycker det mänskliga personligt, blir även
uppfattningen av dess innehåll beroende
av det personliga urvalet.
*
Konstens sanning är äktheten i den
personliga upplevelse, den uttrycker, och
som bestämmer dess form; utan denna
upplevelse är den endast ett yttre sken.
Vilken den genuine konstnärens
inspirationskälla än är, känner han innerst
konsten som dess eget värdes mål och
kväljes ej av ofruktbart tvivel på dess
berättigande.
Den äktaste förutsättningen för
konstnärligt skapande är nödvändigheten av
skönhetsdriftens utlösande, och
konstnärens berättigande — liksom varje
människas, som har något personligt att ge
— är att han ej har något val och
därför, trots yttre och inre motstånd,
måste framföra det som betingas av
hans personliga konstruktion. Högst
når han i det han älskar och vördar,
då hjärtats gripenhet på ett lyckligt sätt
7—Ord och Bild, jj:e årg.
genomlyser och adlar även det
konstnärliga medlet.
Konstnärens idealism är, liksom
varje annan, att han sätter den sak, för
vilken han strider, före sig själv. Men
äger han en övertygad känsla av livets
gudomliga innebörd, skall denna känsla
även adla hans konst.
II.
I det mysterium, som är konstens
psykiska förutsättning, finnes dock den
fasta punkten, att varje konstnär, som
har förutsättning för en allvarlig
uppgörelse med sin sak, får erfara, att
kraften i hans nerver och en oböjlig vilja
äro lika nödvändiga för konstnärskapet
som talangen.
Om ett geni som Ernst Josephson
under sin sjukdomstid åstadkom även
starka ting, kan väl detta förklaras därav,
att hans personliga konstruktion var så
konstnärligt äkta, att när den vikande
intellektbalansen gav konstnärsdriften
större elementär frihet, denna kunde
uppenbara en expressiv och egenartad,
om än formellt obalanserad skönhet,
som dagsmedvetandet ej skulle
möjliggjort. Men det sjukliga draget ej
endast löste, det verkade upplösande, mer
ju mer det gjorde sig gällande.
Att skönheten är livskraftens blomma
gäller ej endast i naturen, utan även i
konsten.
Konsten är i sig själv ett starkt
element av fest, som ger konstnären kraft
att hålla ut under dess oftast härda krav.
Då konstens betydelse ligger i
hennes förmåga att genom den sinnliga
97
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:59:29 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1924/0117.html
