- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiotredje årgången. 1924 /
110

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Drottning Kristinas pariserfärd. Av Georg Nordensvan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Georg Nordensvan

tan, som den då hette. Via Karl den
trettondes torg och Blasieholmen sträckte
sig hans intresse småningom ut över hela
staden. Visserligen hörde han ej till de
stillasittande, som förlade sitt sommarnöje
i torget och sin brunnsresa till
vattenbutiken i västra allén, tvärt om reste han gärna
allt ifrån sin ungdom och träffades på
1870-talet i Düsseldorf, Paris och Venedig, men
han kom alltid hem igen till sin
huvudstad. Hans intressen, studier och
författarskap rörde sig först och sist omkring
stockholmiana, mera dock kring Holmia
antiqua än hodierna, kring Stockholms
historia och minnesmärken. Det är en
meningslös ödets nyck som flyttat denne i
ovanlig grad intresserade och sakkunnige
specialist utanför det område, där han var
i ordets fulla bemärkelse hemma.

Han var dock ej uteslutande
stockholmsforskare, han var därjämte genealog
och personhistoriker. Han utgav
Personhistorisk tidskrift och Svenska adelns
ättartavlor m. m., och sedan han slagit ner
sina bopålar i Paris har han
huvudsakligen idkat historiskt författarskap och med
förkärlek skildrat svenska personligheter på
främmande mark.

Han citerade en gång — i sin
intressevärda bok »Paris förr och nu», som han
utgav 1909 under författarmärket W. Legran
— Johan Oxenstiernas hyllning till
Frankrike som »utlänningarnas fosterland», det
lyckliga land, där hövligheten är
naturaliserad, hedern blomstrar, rättvisa skipas,
där konst, sång och skämt försköna tillvaron,
där olyckan ej tages på allvar, långvarig
kärlek ej är på modet och ett mod aldrig
är långvarigt. Det var för 300 år sedan en
vittberest svensk gjorde dessa iakttagelser.

Ett kapitel i den nämnda boken
behandlar »Svenskt storfrämmande i Paris på
1600-talet»: Axel Oxenstiernas besök vid
Ludvig XIII:s hov 1635 i ändamål att
underhandla med Richelieu, Karl X Gustavs
studieresa till Paris som ung pfalzgreve
1638 och exdrottning Kristinas första
besök hos den unge Ludvig XIV och hos
Mazarin, Frankrikes regent 1656. De
studier, han där framlägger, har han sedan
ytterligare utarbetat i två böcker Axel
Oxenstiernas resa till och i Frankrike —
utgiven 1914 — och Drottning Kristinas
resa från Rom till franska hovet iöjö,
som nyligen utkommit.

Till boken om Kristina — som givit
den omedelbara anledningen till dessa
rader — har forskaren samlat hittills
oanvänt källmaterial i 33 olika arkiv i
Frankrike, 11 i Italien och 2 i Spanien. Att
skriva böcker är ej alltid ett latmansgöra.
Han har följt drottning Kristinas spår på
hennes väg från Marseille norrut genom
ett 20-tal små och större städer fram till
Paris, och han genomgår
mottagningsprogrammet i alla dessa städer med en
noggrannhet, som onekligen frestar läsaren att
hoppa över ett och annat stycke i texten.
Ceremonielet befinnes nämligen vara
tröttsamt enahanda — presentationer,
deputationer och orationer utan ali ända. Men
dä det höga föremålet ej tröttnade på att
i långrandiga bombastiska haranger bli
kallad den tionde musan och kyrkans yngsta
dotter, som nu övergått till den sanna tron
— »till kristendomen» yttrade en av
talarna — så bör ä\ en läsaren kunna smälta
vältaligheten, som i själva verket är i hög
grad betecknande för tiden och smaken.

Det faller av sig självt, att denna
drottning utan land var föremål för en mängd
skvaller och lögnhistorier. Samtida
brev-och memoarskrivare omtalade henne gärna
som en äventyrerska och intrigör.
Högdragen och absolut likgiltig för vad plebs
tänkte och tyckte, utmanade hon obesvärat
lögnsmideriet och sensationslystnaden.
Under sin resa till Paris blev hon
naturligtvis föremål för nyfikenhet från höga och
låga, hon väckte förvåning och även
intresse hos dem som fingo se henne på
nära håll, och reseskildraren är ej den
ende som blivit en smula intagen i den
resande amazonen.

Hon visar sig i denna skildring från sin
älskvärdaste sida. Hon var endast 30 år
gammal, hennes uppsyn var »ljus och
angenäm», mademoiselle de Montpensier fann,
att hon såg ut »som en liten vacker
gosse». Hon uppträdde med okonstlad
värdighet och besvarade förbindligt de
mångordiga tirader, hon måste åhöra. De
förnäma herrarna och damerna vid drottning
Annas hov i Compiègne, som naturligtvis
representerade tidens högst stående
människoart, tyckas ha mött henne med en
viss överlägsenhet. Men hon var dem
vuxen. Till en början befanns det, att hon
kände till allas släktförhållanden och
kärleksintriger, och detta visar ju att hon var

110

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:59 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1924/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free