- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiotredje årgången. 1924 /
118

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Svenska romaner. Av Sten Selander

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sten Selander

grasserar bland svenska författare, och bildar
fortsättning på den till föregående jul
utkomna »Femton år». Även i Möllers bok
skildras studentåren i Lund, samma tidiga
studentår inom samma kretsar i samma Lund,
där »En mycket ung man» rör sig. B. L.
återfinns också här, fast under
»pseudonymen» L. B., och Stellan Petreus skymtar
likaså förbi; visserligen heter han något
annat, men man behöver inte vara så värst
skarpsinnig för att verkställa identifieringen.
T. o. m. de ledsamma sviterna av Stellans
bekantskap med köpenhamnsdemimonden
avhandlas i båda böckerna — ett inom
världslitteraturen säkert enastående rekord i
naturtrohet, som förlänar de bägge romanerna
en viss, säkert också tämligen enastående,
kollektiv och ofrivillig originalitet.

Man kunde förmoda, att i två böcker,
där den yttre miljön är så absolut identisk,
också den andliga atmosfären skulle vara
något så när densamma. Så är dock långt
ifrån fallet — kanske beroende på att man
i »Den vita fjärilen» knappast kan tala om
någon andlig atmosfär alis. Visserligen har
Roland Hammar, Möllers hjälte, en del
beröringspunkter med Petreus; båda äro t. ex.
vad en oförstående värld kallar estetflabbar,
och båda äro ungefär lika intresserade av
sig själva. Men medan Petreus grubblar
över ifall hans öde skall bli den store
mannens eller genomsnittsmänniskans,
framkallas Hammars själsstrider av frågan, om
hans smala ben skola hindra honom från
att bli en stor kvinnotjusare. De smala
benen, det är Hammars djupaste patos. Hans
intellektuella äregirighet sträcker sig inte
längre än till vackra studentbetyg — dem
man också omsorgsfullt får till livs. Det
enda problem, vars avgörande man med
spänning väntar på, är hur länge Roland
Hammar skall bevara sin oskuld, i rent
yttre mening n. b.; någon annan form av
oskuld förefaller han aldrig ha ägt. Denna
väntan sträcks ut genom hela boken; och
under tiden passeras egentligen endast två
verkliga vändpunkter i hans liv, när han
första gången hör talas om whisky och när
han första gången förtär drycken i fråga.
Båda dessa viktiga data i en ung mans
utveckling annoteras även nogsamt. På det
hela taget känner man sig i så dåligt
sällskap tillsammans med denne fjantige pappas
gosse, som gäspar åt Alperna, men råkar
i eld och lågor vid blotta skymten av en

kvinnovad, att man förnimmer en verklig
lättnad, när han i bokens sista kapitel når
sina drömmars mål och smiter in i en
frånskild frus sängkammare. Äntligen är man
av med honom — åtminstone till nästa jul,
då man väl nödgas följa hans vidare bana
till nästa sängkammare och nästa fru.

En obestridlig förtjänst har emellertid
»Den vita fjärilen»: Artur Möllers eleganta,
hos franska novellister skolade prosastil
förnekar sig inte heller här. Men det tjänar
egentligen bra litet till att kunna säga en
sak väl, när man absolut ingenting har
att säga.

Avsikten med Sigfrid Siwertz’ roman
Hem från Babylon förefaller närmast vara
att lyfta upp den moderna äventyrsromanen
på ett högre litterärt plan, ungefär som
Chesterton gjort med detektivhistorierna.

Början lovar också gott för
förverkligandet av hans uppsåt. Med ett raskt grepp,
som Frank Heller kunde avundas honom,
kastar han oss mitt in i Äventyret, då han
föreställer oss premiäraktören i sitt drama,
ingenjör Linus Treffenberg, drivande genom
Bakus gator i frack och hög hatt,
ensam, mitt under brinnande revolution, och
utan andra ägodelar än vad han går och
står i — allt övrigt är nationaliserat av
bolsjevikerna. Upptakten är briljant, den
närmaste fortsättningen likaså. Hela detta
»Förspel i kaos», varunder man följer Linus
och hans landsman och kamrat, den
åtskilligt mystiske affärsmannen John
Biden-cap, på deras irrfärder kring Sydryssland i
krigets och motrevolutionens bakvatten, är
utförd med en verve och en fart, som
kulminera i scenerna på sjukhuset, där de ligga
yrande i tyfus på var sin eländiga brits
medan bolsjevikerna marschera in i staden.
Här knytes bokens intrig till. Bidencap
byter bädd och papper med Linus — enligt
egen utsago för att han känner sig
dödsdömd och unnar vännen att överta sin
förmögenhet, men i verkligheten kanske snarast
för att på så sätt slippa ifrån sitt eget
förflutna, ifall han skulle klara sig och
bolsjevikerna komma med obehagliga frågor. Men
det blir han som dör, under det att Linus
går igenom. Han återvänder till livet, fast
inte längre som Linus Treffenberg, utan
som John Bidencap. Han har sålt sig själv;
men så har han också fått bra betalt —
sexhundra pund i plånboken, tvåhundraåttio

118

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:59 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1924/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free