- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiotredje årgången. 1924 /
126

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Samuel Ödmann. En svensk kulturpersonlighet. Av Clemens Åhfeldt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

C le me 7i s Ah fe Id t

ekonomiska och intellektuella ställning;
restriktion på framjagandet av lyxbegäret,
vilket begär är en övercivilisationens
förbannelse; uppfostrans aktgivande på barnets
och ynglingens inre organiska utveckling
såsom villkor att en gång kunna vinna och
bevara frihetens gåva. Märk vidare bådas
missbelåtenhet med Kants kategoriska
imperativ, vilket båda anse för abstrakt,
uppställt fjärran från det verkliga livet!

Vad särskilt beträffar Ödmanns tankar
om folk- och barnuppfostran, så är det
som vore de skrivna i går. Exempelvis
hans allvarliga ord om brännvinets
förbannelse, hans yrkande på erkännandet av
personlighetens värde. Fostra inte barnen på
barbarvis med stryk och orimliga straff!
Lär dem med kärlekens konst flit,
gudsfruktan, goda seder! Omlägg historiens
studium i våra skolor från att vara studiet av
krig, blodsutgjutelser och ali råhet som
därmed sammanhänger till att bli studium av
landets fredliga idrotter! Således: idel
»modern» pedagogik. Ödmanns kungaideal är
icke Karl XII, utan Markus Aurelius. Man
jämföre Erasmus (t. ex. Förtroliga samtal)
och humanismens frejdade lärjunge Viktor
Rydberg.

V.

Såsom för så mången av vårt lands
stormän har vägen för Samuel Ödmann till
vetandets höjder gått genom fattigdom och
försakelse. Vi följa med ledning av
Wijk-marks bok den märklige mannen genom
torftiga barnaår och ungdomsår till hans
anspråkslösa skolmästarplats på Ingarö, från
vilken han flyttas till att bliva
universitetslärare i Uppsala. Där intager han omsider,
fast årtionde efter årtionde fjättrad vid
sjukbädden, en hög representativ ställning
i Sveriges teologiska och litterära kultur
samt vinner europeiskt rykte som
naturvetenskapsman på det ornitologiska området.
Vi fa beundra den oerhörda lärdomen och
arbetskraften, vetandets mångsidighet,
tankens klarhet, den kvicka tonen i hans
skrivsätt. Vi röras över den instängde
forskarens tragiska lott, men lyftas av mötet med
en hänförd andes kärlek till naturen och
livet, oaktat hans öga ej får skåda dess
skönhet. Vi möta en man, stadd i ständig
utveckling, bevarande intill döden sin
optimistiska livsåskådning. — Endast i ett är
han orubbligt konservativ: när det gäller våra

i:

gamla psalmer med deras »antika» stil, den
gamla liturgien, den gamla evangelieboken.

Rolig är den på Ödmanns klassiska
och schwungfulla bok »Hågkomster från
hembygden och skolan» grundade livfulla
teckningen av 1700-talets skoltimmar, där
allt är en enda röra av jämmer, oreda,
latin, katekes, glosor, stryk i ett rum, där
flere klasser pojkar på en gång sitta
sammanpackade. Man riktigt hör »myrornas»
kantilenor, pojkarnas gudaktighetsövningar,
böner och sånger, man småler åt den
kvasi-eleganta rococon i de unga herrarnas
klädsel och kavaljerslater. Och det icke minst
intressanta — teckningen av den tidens
lärare, några av typerna ej allt för olika
vår egen tids!

Likaså rolig, men även lärorik, är
framställningen av hur fåglarnas värld blottar
sina hemligheter för den hänförde
ornitologen och lär honom förstå deras språk.
Man jämföre Strindbergs märkvärdiga
studier av fågelvärlden i hans roman I
havsbandet. Bibelvetenskapsmannen Ödmann
och ornitologen Ödmann mötte varandra
i studiet av de i bibeln förekommande
många fågelarterna. Ödmann har här
nedlagt ett enormt arbete för att vinna klarhet
och visshet. — För egen del har jag knappt
tänkt på vilka stora svårigheter denna sak
bereder bibelöversättaren, förrän jag förra
året uppmärksamgjordes på den märklige
och excentriske finnen Arthur Thesleffs
bok Bibliska naturbilder (utgiven av dr
Rolf Lagerborg i Helsingfors). Med
satirikerns skärpa har han blottat det kaos, i
vilket de olika bibelöversättningarna här be
finna sig.

VI.

Gärna hade jag velat att Wijkmark
ägnat ett särskilt kapitel åt Ödmann som
psalmdiktare. Jag hade önskat det särskilt
från den synpunkten, att våra kyrkomöten,
psalmkommittéer, religiösa föreningar och
präster under årtionden häcklat Ödmanns
psalmer såsom representerande urvattnad
kristendom, utilistisk livsåskådning m. m.

Vi läsa i W:s arbete, att Ödmann
ansåg sig själv som den rena prosan. Vidare
att han satte poesien ganska lågt.1 Men

1 Detta har han gemensamt med flera av
själva furstarna i diktens värld: Platon (Staten,
2:dra boken), Tegnér (Mjältsjukan) m. fl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:59 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1924/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free