Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Tyska familjenamn i svenskan. Av Elof Hellquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ty s k a
synes vara fråga om verklig härstamning,
men då är denna av illegitim art.
Fastän nu även vi i äldre tider haft
binamn såsom biskop, greve, hertig
och Kejsare, äga vi, så vitt jag vet,
intet enda familjenamn, som kan anses vara
avlägg av dessa, möjligen med undantag
av grefve, vilket dock som familjenamn
sannolikt inkommit från lågtyskan och
sålunda är direkt att jämföra med Graf(f).
Emellertid fanns åtminstone för några år
sedan ett familjenamn Prins, men detta
var från början soldatnamn, och dessa
de gamle indeltes kärnfulla benämningar
följde helt andra lagar än de vanliga
familjenamnen. Överhuvud kan man säga,
att då man i vår familjenamnsbildning
uppdagar alltför i ögonen fallande
undantag från de vanliga normerna på detta
område, så ha de ofta sin förklaring i
ett dylikt ursprung.
Vi berörde nyss i förbigående den
roll, som ök- och binamnen spelat vid
uppkomsten av de tyska familjenamnen.
Dessa binamn, som sedermera
kommit att tjänstgöra som släktnamn, ha
ursprungligen betecknat någon särskilt
framträdande yttre eller inre egenskap,
stundom väl t. o. m. — liksom f. ö. än i dag
ute i våra bygder — genom att ironiskt
ånge den motsatta.
Vi ha till Sverige fått rätt många
dylika namn, särskilt av adjektivisk natur.
På hy eller hårfärg, som ju ofta går i
arv, syftade väl äldst det lågtyska Bru(u)n
och det högtyska Braun, Schwarz, svart
universitetskanslerens familj swartz
har däremot sitt namn från s vartsång
i Värmland —, det lågtyska Witt(e) och
dess sydliga motsvarighet Weiss(e). Hit
för jag också släktnamnen Rodhe och
Rohde. Det första skulle visserligen
enligt släktkalendern 1913 härröra från ett
skånskt gårdnamn rodhe, men något
sådant har jag ej lyckats upptäcka, och
1 Jfr Gelhaar, gulhår, nedan.
f. ö. uppträda i lågtyskan ett eller flera
likalydande släktnamn, som höra till rod
= röd.
Kroppslängden avspeglas i de
lågtyska Groth och Grote, stor(e), och
Kleen jämte Klein, liten. Andra yttre
kännemärken ha angivits medelst Feist,
fet, Kahl, skallig (jfr Glatz, flintskalle,
nedan), kruse (lågtyskt) och krause
(högtyskt), krushårig, ävensom det
lik-betydande Krull; vidare scheel och
scheele, skelögd, alltså med samma
innebörd som namnet på den forngrekiske
geografen Strabon; Schön har
naturligtvis samma innebörd som schönherr och
SchÖNMEYER. För övrigt nämna vi blott
Bahr, Fricr, djärv, modig1, Frisch, Jung,
KüHN, djärv, scharp (lågtyskt), skarp,
Seelig, lycklig, Toll, galen, stollig, och
deras motsatser Kluge, den kloke, och
Stille, den lugne.
Men vi ha också andra typer av
tysksvenska familjenamn, som uppkommit ur
gamla binamn. Så t. ex. den mycket
talrika med allehanda djurnamn, såsom BàHR,
björn, Bock, Eichhorn, ekorre, Fuks,
räv (ty. fuchs), Geijer {-y-), gam, Greiff.
grip, Hahn, tupp, Lamm, Schwahn,
svan, Wolf(f) eller Wulf(f) och t. o. m.
Wullff.
Gruppen är till sitt ursprung icke
enhetlig. Fuks syftar snarast på rödhårighet
eller falskhet. Men en stor del av dessa
namn härrör säkerligen från gamla
husnamn. Dylika blevo i Tyskland allmänna
på 1200-talet och övergingo ofta på
ägarna. Minnen av denna uråldriga
namngiv-ning kvarleva för övrigt ännu i våra
apoteksnamn, såsom Enhörningen, Gripen,
Hjorten och Svanen, och i den äldre
delen av Majorna i Göteborg brukas bland
gammalt folk ännu i dag likartade
benämningar på vissa hus från forna tider.
Det bör i detta sammanhang ej förtigas,
1 Detta kunde dock också uppfattas som
ett lågtyskt kortnamn till Fredrik.
139
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
