- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiotredje årgången. 1924 /
150

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Zorniana. Några minnen. Av Ellen Lundberg-Nyblom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Elle n L u n db e r g-Ny b lo m

sig inte ens om att offra tid på honom.
Ty han kände, att han var hans eget
skaparegeni allt för främmande.

Karl’n kunde ju inte rita!:> mumlade
han indignerad.

Xär jag senare skulle skriva en
artikel om Zorns sal på
Venedig-utställ-ningen, kom han tillbaka till Giotto.

»Inte kan du skriva om mig, inte»,
sade han. ’Du, som tycker om Giotto!
Inte kan du förstå dig på hur bra jag
målar!» Och så skrattade han åt sitt
självbelåtna uttryck.

När han senare fick läsa min
artikel, var han förvånande belåten.

»Tänk, det trodde jag dig inte om!»
utbrast han skämtsamt.

Det var en grå snötyngd vinterdag
i Mora. Zorn och jag promenerade hem
till gården. Han kom i tagen att tala
om sin målning.

Ja, det är inte så lätt ibland, ska
du tro», sade han. »Inte så lätt, som
folk inbillar sig. Jag målar inte alltid
ett porträtt på två timmar!

Jag har hört sägas», inföll jag, »att
du har målat om ditt självporträtt i
Nationalmuseum i Stockholm tre gånger.»

Det är inte sant!» hogg Anders i.

»Nej, det kunde jag nog tro’,
rättade jag mig, litet generad över mitt
misstag.

»Nej, ser du , svarade han som i
förtroende, »jag har skrapat ut det och
målat om det helt och hållet — tre
gånger tre gånger!

Jag har råkat Anders Zorn många,
många gånger, i ur och skur, i
vardagslag och i festdräkt, i arbete och på resor,
— i Mora, i Stockholm och i Italien.
Utan tvivel var han lyckligast i Mora.
För honom var det världens centrum.

Men han älskade Italien; Italiens luft
och ljus och konst, livet i södern.

Aldrig glömmer jag den strålande,
bländande försommardag i Venedig 1909,
då Zorn, efter en glad lunch ute i
Giar-dini Pubblici, steg genom det låga
fönstret in i bankettsalen i paviljongen där
ute, där alla Europas mest kända
konstnärer och konstkunfiiga väntade honom.

Själva frukosten hade han varit
tvungen att försaka, då han själv bjudit
gäster. Men på allas vår uppmaning
gick han in till de väntande vid kaffet.

Där voro bl. a. Besnard, Stuck,
Ca-landra, Tito, Bistolfi, Sartorio,
Fradel-letto — för att nämna några.

Ännu kan jag höra den applådsalva
som hälsade honom och det evviva-rop
som höjdes, då Anders’ breda skuldror
skymde fönsteröppningen. Och detta
rop kom från hjärtat.

Han var så obestridligt den främste,
att det inte ens kunde bli tal om någon
avund. Och det älskvärda sätt, varpå han
lät sig tillerkännas den konstnärliga
först-födslorätten, avväpnade alla och en var.

Det var sträckta händer och varma
handslag, vänliga leenden och
öppenhjärtig entusiasm ledet igenom.

När jag tänker på detta ögonblick av
spontan hyllning från en skara av konstens
dåvarande märkesmän, är det ett minne
som i sin fyllighet äger något av
regnbågs-skimmer, ett spel av många strålande färger.

Anders Zorn kände säkert i det
ögonblicket inte bara hyllningen, triumfen för
egen del.

Som ensam representant för sitt lands
konst, ansikte mot ansikte mecl de flesta
av Europas största konstnärer, stod han
där, rik och lycklig.

Det gällde Anders Zorn.

Men det gällde också hans älskade
Sverige.

150

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:59 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1924/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free