- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiotredje årgången. 1924 /
152

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Från rokoko till empire. Av Georg Nordensvan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Geo r g No r dens v an

båda ligger en historisk epok, full av
omvälvningar, oväntade händelser och
underbara öden.

Och ändå är denna epok icke längre
än att rokokoprinsessan och
empiredrott-ningen kunde ha sett varandra i livet.
Vid Lovisa Ulrikas död var Desideria
inemot fem år gammal — en av vår tids
indiskreta arkivforskare, F. U. Wrangel har
upptäckt, att hon liksom åtskilliga andra
damer kommit till världen några år tidigare
än världen och kanske även de själva vetat
av. Om ödet så fogat, att fabrikörsdottern
från Marseille förirrat sig till slottsparken
vid Svartsjö i början av 1780-talet, så
kunde hon gott ha fått niga för
änkedrottningen i sin vagn, och den gamlas hårdnade
och förgrämda min hade kanske ljusnat,
när hon mötte den lilla tultans undrande
blick ur de bruna ögonen. Hade då någon
sierska dykt upp och förutsagt, att den
lilla efter många, många år skulle vara en
gammal änkedrottning och åka fram på dessa
samma vägar, så skulle ett så våldsamt
påhitt ha blivit utskrattat. I själva verket
spådde henne en zigenerska, att hon skulle
krönas till drottning och bli moder till
generationer av konungar och furstar.

Men låt oss nu taga böckerna i
kronologisk ordning.

Svensk rokoko. Man kan ej hålla tillbaka
tanken, att en bok med denna titel borde
ha skrivits av Oscar Levertin. Vem hade
som han levat sig in i rokokons själ, vem
nådde honom i subtil förståelse av dess
väsen, vem var så förtrogen som han med
den kultur, av vilken vår svenska rokoko
var en gren? Men Levertin är borta, och
författaren till boken om svensk rokoko
nämner honom ej ens bland sina föregångare.
Levertins mästarenoveller från 1700-talet
ute och hemma liksom hans analyser ej blott
av tidens diktning och konst utan av dess
kultur på olika områden och av dess män-

niskor, känsloliv och känsloyttringar böra
för övrigt ej stå hindrande i vägen varken
för källforskare eller för populariserande
samlare och överblickare. En var har rätt
att söka överträffa honom. Själv sökte han
aldrig skrämma andra bort från sina
marker. Hade han levat nu, skulle han säkert
ha skrivit en välvillig anmälan om Oswald
Kuylenstiernas bok. Han skulle troligen
ha gjort en och annan invändning, t. ex.
opponerat sig emot att författaren finner
Fredrik I värd en plats i rokokons rike,
och han skulle med ali sannolikhet haft
någon spydighet till hands om detta
representativa barockmajestät och hans Leporello,
baron Erland Broman, president,
hovmarskalk, serafimerriddare och storsvindlare.
Man behöver i själva verket endast se på
de båda herrarnas grovt tillhuggna ansikten
inom allongeperukens ram för att utan
tvekan placera dem bland barockmänniskorna.
Det är för övrigt föga lönt att haka sig upp
på ordet rokoko, när man ej därmed
betecknar en konststil utan en tidsperiod ■—
Chle-dowski räknar rokokon i Italien från 17
ootalets inbrott till och med Byron, alltså
in på 1820-talet.

I rokokoboken upptaga kung Fredriks
amourer ett utrymme, som kunnat ägnas
åt andra faser av tidens kulturliv, så mycket
mera som författaren framhåller, att rokokon
infördes i Sverige först av det nästföljande
släktledet, i främsta rummet av Karl Gustav
Tessin och Lovisa Ulrika. Båda presentera
sig själva, den förre i de utdrag som
meddelas ur hans brev och dagböcker,
prinsessan huvudsakligen i sina brev till moder
och systrar i Berlin — breven, som bekant,
offentliggjorda av F. Arnheim.

För övrigt får läsaren här en och
annan inblick i hovfröknars, hovkavaljerers
och svenska sprätthökars sätt att fylla sin
uppgift i tillvaron, och som välgörande
motsättning påminnes om, att det även
fanns arbetande individer under drottning
Rokokos härskartid. På små lantgårdar och
boställen levde man då liksom förut på gam-

Oswald Kuylenstierna: Svensk rokoko. Människor och dagligt liv. Stockholm, Albert Bonnier.
Henrik Schück: Ett porträtt från frihetstiden. Karl Reinhold Berch. Stockholm, Hugo Geber.
Hedvig Elisabeth Charlottas dagbok. V. 1795 — 96, översatt och redigerad av Cecilia af Klercker, f.
Lewenhaupt. Stockholm, P. A. Norstedt & Söner.

C. H. Trolle: Överste Gustavsson. Gustav IV Adolfs liv efter avsättningen. Stockholm, Hugo Geber.
Uno Brander: Bernadotternas stammoder intime. En gammal hovdams minnen. Stockholm, Lars
Hökerberg.

Hugo Hamilton : Min farfars journal iSog—11. Anmärkningar och anteckningar. Stockholm, Hugo
Geber.

152

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:59 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1924/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free