- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiotredje årgången. 1924 /
160

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Från rokoko till empire. Av Georg Nordensvan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Georg Nordensvan

dit. Hon återvände med första, bodde
sedan 12 år i Paris och fick snuva när
hon tänkte på Sverige. Slutligen vågade
hon sig ändå dit en gång till och återkom
sedan aldrig till Paris, där hennes palats
vid Rue d’Anjou fortfarande stod färdigt
att taga emot sin härskarinna, vilken dag
hon än ville infinna sig.

Under hennes vistelse i Stockholm
upplevde Paris tre revolutioner och en
statskupp, men den nye Napoleon fick aldrig
hälsa Bernadottes gemål välkommen åter
på gamla marker. I 37 år levde hon nu i
Sverige. Hon omtalas som livlig, nyckfull,
ärlig, godhjärtad, godmodig och lätt road,
fann sig i sitt öde och lade sig på gamla
dagar till med enastående, om också
oskyldiga vardagsvanor. Hennes största
bekymmer var att få tiden att gå •—- med Paris
fasthöll hon sambandet genom att höra
tidningarna föreläsas. Hon följde även med
den nya dramatiken, som Gustav
Löwenhielm sände henne, och gjorde ofta franska
visiter på Kungliga teatern.

Hon överlevde hela sitt släktled, blev
83 år gammal och såg en ny
ungdomskrets växa upp omkring sig i Stockholms
slott.

Om Desideria ha flera böcker skrivits.
Uno Brander ger inga nya synpunkter men
upprepar ej heller i detalj vad
föregångarna berättat, nöjer sig med att påminna
om kända fakta eller återger drottningens
egen version av händelser och uppfattning
av personligheter. Desideria ger intryck
av en älskvärd och godhjärtad människa.
Framställningen är utportionerad på ett
underhållande och knepigt sätt och
erbjuder en hel del lustiga smådrag.

^

Ett motstycke till kapitlet om
herrgårds-livet i Svensk rokoko bildar f. d.
landshövdingen och statsrådet m. m. Hugo
Hamiltons Min farfars journal 180g—11.

Farfadern var greve Hugo David
Hamilton, son till Adolf Ludvig — som är måttligt
fördelaktigt känd för sina illvilliga och
gall-sprängda gustavianska memoarer och fader
till Adolf Ludvig den yngre, som blev
landshövding i Uppsala och gift med Agnes Geijer.
Författaren ger en fortlöpande skildring av
journalens innehåll och de personer och
förhållanden, som där vidröras. Han börjar

med att påpeka, att där varken skildras
märkliga personer eller märkliga händelser
men att journalen »ger en påtaglig bild av
livet under flydda tider» och därigenom har
»ett visst värde» — vilket ej är för mycket
sagt. Man måste även instämma i hans
påpekande, att boken är en släktkrönika
och följaktligen har sitt intresse först och
sist för familjekretsen. Han redogör
samvetsgrant för alla personer, som nämnas i
journalen — utomstående sena tiders barn
frestas onekligen till att överhoppa en mängd
för dem intetsägande namn med tillhörande
årtal, men de som hoppa må skylla sig
själva. De talrika detaljuppgifterna lämna
dock rum för en hel del små anekdoter
och infall, och den överblick, de ge av
livet inom en avgränsad samhällsklass i en
bestämd miljö i en bestämd tid, har utan
ali fråga både intresse och värde.

Här skildras herrgårdsliv på den tid
då man åt frukost kl. 7 på morgonen -—
alla klockor på fädernegodset gingo av
princip en timme för tidigt, där var alltså
sommartid året om — och då man åt
vatt-gröt och drack ölost, »svenska folkets
nationaldryck», då man firade skymning
för att spara på talgljusen och lampoljan,
då man inte hade brått och ägnade mycken
tid åt sällskapande, då man ideligen
kus-kade omkring till grannar och vänner eller
tog emot besök av dem och då det var
lagstadgat att man skulle trivas med sina
släktingar, då herrarna spelade kort redan
på morgonkvisten och det överallt fanns
ett överflöd av unga, söta, muntra flickor.
Det fanns även originella figurer,
kavaljerer och landsvägsriddare av olika kaliber,
»lustiga bettlare» och gamla soldater, som
alltid mottogos vänligt och som i köket
berättade historier från kriget under Karl
Johann för en åhörarkrets av barn och
tjänare.

Vintertiden kunde man vara blockerad
av snön, vargskall anordnades vid behov
och jakten sköttes systematiskt. Att
lantbruket och hushållet sköttes faller av sig
självt. Någon gång besökte man också
Stockholm, men huvuddelen av skildringen
rör sig om livet på landet.

Farfars journal omfattar de upprörda
åren 1809—11. Men i denna framställning
märkas inga reflexer av de stora händelser
som göra dessa år särskilt minnesvärda:
västra arméns revolt, konungens fängslande

160

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:59 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1924/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free