Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Stockholms teatrar
dotter Anna — fru Teje var en sorts
egendomlig biandtyp av fin kvinna och slampa.
Kanske är det just så en urspårad
amerikansk flicka med litet puritanska idéer i
hjärtroten och emancipationsdamsordbok i
munnen, använd omväxlande med
gatslan-gen, skall vara. Nu kunde varken hennes
skönhet eller energi — hon arbetade så
man själv blev trött — ge en något av
större intresse.
Den stora rollen har under hösten av
sådana, vilka ej varit riktigt invigda,
sammanblandats med Stora scenen. Den senare
Schnitzler-pjäsen hade återupptagits och har
visserligen den likheten med Runar Schildts
Den stora rollen, att bägge »hjältarna»
voro skådespelare, i vilka det knappast
fanns ett sant och ärligt ord, men styckena
voro dock så pass olika i miljö och
avslutning, att man ej får undra på att mången,
som hört om den ena pjäsen och fått se
den andra, blev litet förbryllad.
Runar Schildts skådespel fick här en
verklig framgång och förtjänade det också.
Dess författare är en av Nordens allra
främsta berättare, men tydligen också en
dramatiker, som har det sinne för
koncentration och för lakonism, varmed vi här
i Sverige icke äro bortskämda, då det
gäller inhemska pjäser.
Teatern har liksom oraklet i Delfi till
osynligt motto »Känn dig själv». Åskådarna
sitta visserligen som domare på teatern,
men det händer också, att man med någon
sorts orolig självprövning säger: Hur skulle
jag själv handlat under dessa förhållanden?
Har jag icke själv min livslögn som en
Hjalmar Ekdahl? Skulle ej ett dödshot
kunna förmå mig till en neslighet av
liknande art som den Armas Fager begick?
— Novellen Armas Fager, detta
mästerverk i psykologi och berättarkonst, gav oss
uteslutande den fras- och alkoholförgiftade
egoisten under lugna och normala
förhållanden. Ömklig var han visserligen redan då,
vidrig blir han under provet.
Betjänter och aktörer påstås ha spelat
en stor roll och en rätt otrevlig sådan under
den franska revolutionen. Hypotesen att
dessa två sorter under den ryska
revolutionen 1917 också intagit framstående
platser torde visa sig riktig. De förra med
njutningarna mitt för näsan och helt
naturligt exaspererade av detta, de senare ön-
Fot. F. Flodin.
Töre Svennberg som Armas
Fager i Den stora rollen
skande att få den makt de spelat på scenen
samt att få prova sina tigerklor på den
högfärdiga eller likgiltiga publiken.
Armas Fager, den alltid knuffade och
till slut bortsparkade statisten röt av
lystnad att få spela en roll. Stycket spelas
i Helsingfors under én tid som vi svenskar
av vissa anledningar ej så noga komma
ihåg, nämligen januari och februari 1918.
I ett par smårum bakom en liten
diversehandel, där fru Wendla Fager genom träget
arbete underhåller den storskrävlande och
storätande maken,ha omständigheterna
fram-tvungit ett avgörande.
Schildt hör till de författare, som ge
åt det de skriva vad som kallas »livets
egen färg». Det är icke »litteratur» eller
»teater». En beskrivning i en av hans
noveller, ett par repliker i hans skådespel
ha den klang som får en att lyssna för att
ej förlora ett ord.
Hjördis och Elli Fager sitta på natten
samtalande i diversehandeln. Hjördis, en
av de två söta små slamporna från
novellen, har enligt Elli blivit oroande etisk.
Hon, som nyss så gärna drack champagne
171
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>