Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Några blad ur de engelska birgittinernas historia. Av Emilia Fogelklou
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emilia Fogelklou
Sy on Abbey. Presbyte riet.
vi lämnat bakom oss det lilla idylliska
Chudleigh, och nära backens krön
skymtade till sist birgittinerklostret. Bakom en
murgrönstäckt grå tegelbyggnad utbreda
sig klostrets ägor, åkrar, ängar och
trädgårdar.
Snart sitta vi med den unge, mycket
irländske irländaren fader 0’Connor vid
ett bord, där allt som bjuds är
hemma-lagat och därtill framalstrat inom
klosterägorna, från kycklingen och smöret till
päronen och den ypperliga honungen.
Man äter med verklig andakt. Och det
är ändå bara begynnelsen! Nästa station
är parlatoriet. Några dagar tidigare hade
jag haft anledning besöka
karmeliter-klostret i London. Där fanns i parlatoriet
ej blott en tät svart ridå, som dolde min
interlokutris, utan därtill ett fruktansvärt,
grovt järngaller med utåtriktade vassa
piggar. (Man kände sig där nästan som
om man minst borde varit en spansk
riddare, som ville röva sig en nunna
— så att inte hela denna apparat skulle
vara påkostad alldeles förgäves!) Men i
birgittinerklostret är det bara ett spensligt
trägaller med stora glesa rutor som sätter
gräns mellan värdfolkets och de
besökandes del av det stora ljusa rummet. Snart
hade den moderliga, humoristiskt
hjärtliga abbedissan samlat hela sin flock
omkring sig till att höra och tala om Sverige
och Birgitta. Och den stora draglådan
under gallret gick flitigt fram och tillbaka,
förande till mina händer åtskilliga av
klostrets skatter i handskriftsväg,
framförallt den stora krönikan om landsflyktens år.
Jag fick under flere timmar fördjupa
mig i detta högst intressanta dokument
(som underligt nog ej finns publicerat
annorstädes än i birgittinernas lilla
tidskrift »The poor Souls’ friend»). De
engelska birgittinernas historia är i sin helhet
mycket fängslande. Den drar sin trollring
omkring en svensk på ett särskilt sätt;
man får ju börja den hemma i Sverige
500 år tillbaka, och det känns stundom
även i fortsättningen som om något av
det gamla svenska väsendet kom och
mötte en, i främmande land, men med
en trohjärtad blick och till och med i en
klädnad, som man känner igen.
Se här några få blad ur denna historia
genom tiderna!
Det börjar år 1406. En ling drottning
Filippa, en som ännu inte hunnit täras av
sorg och besvikelse, har för första gången
kommit till Vadstena. Hon kommer direkt
från bröllopet nere i Lund till detta
efterlängtade ställe, som vid denna tid
är känt över hela Europa. Det är bara
15 år efter Birgittas kanonisation.
Abbedissan Gerdika Hartlevsdotter, som fick
komma hit som liten sjuårstös, har själv
hört Karin och Petrus Olavi berätta om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
