Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Några blad ur de engelska birgittinernas historia. Av Emilia Fogelklou
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några blad ur de engelska birgittinernas historia
»Sy ön- k åp an.»
I Victoria and Albert Museum i London.
gå ifrån sin måltid eller sitt dryckeslag
i förnimmelse av att någon fara hotade
nunnorna. Detta var vid sådana tillfällen
oftast fallet, och med fara för sitt eget
liv ledsagade slutligen dessa båda
protestantiska officerare nunnorna till
Antwerpen, varifrån dessa lyckades fly undan till
Rouen.
Men om krönikan om landsflykten är
en enda väv av spänning, fara och nöd,
så har den ock ett ständigt inslag av
underbara tillskyndelser av räddning och
hjälp. Efter att i över tjugo år ha varit
»fader- och broderlösa», få nunnorna i
Rouen en ordensbroder och
general-konfessor i pater Joseph Foster, som
uppgav alla andra planer för att bli ett stöd
åt det lilla birgittinersamfundet. Men tiden
är hårdhänt och medlen brutala. Fader
Foster blev förgiftad och låg döende,
uppgiven av alla läkare; på sina håll
läste man redan dödsmässan över honom.
Då förtäljer krönikan om hur undrens
värld åter öppnas. Medan en syster
ihärdigt beder vid det vaxljus hon tänt invid
moder Birgittas bild, kommer en av
Rouens damer in med ett slags hemlagad
medicin, som ger läkedom och hälsa åt
den dödsdömde.
Det skulle här bli för långt att ta upp
alla äventyr i Rouen, sammanträffandet
med Henrik IV (av Navarra) och
svårigheterna under två olika därpå följande
belägringar (i 589 och 1593). Fattigdom, hunger
och en eller annan förlupen kanonkula
drabbade birgittinerhuset såväl som andra
hem i den belägrade staden. Men en
händelse är ganska betecknande för
birgit-tinernas ställning. Sedan vattenledningen
förstörts, skyller det arma folket på de
engelska nunnorna; den svåra bristen
måste vara deras skull. De vilda hoparna
skynda in över klostergården. Men det
är söndag. Och fader Foster vänder sig
förtroendefullt till de protestantiska
pastorerna för att med deras hjälp avvända
den orättvisa misstanken, och härigenom
skyddas verkligen också nunnorna.
De tomrum, som vållas av dödsfall i
den lilla menigheten, fyllas snart av
noviser från England. I orubbad ordning
sjunges officiet och hållas de mässor
185
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
