Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Buddhistisk konst i Ostturkestan. Av Gustaf Munthe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf Alun th
Vi r u p a k s a, västerns
väktare. Målning
på siden.
lunda hans skildring av Buddhas död
och inträde i Nirvana. Nu framträdde
också landskapsmåleriet, präglat av en
djup och innerlig uppfattning av
naturens höghet och ett ödmjukt inträngande
i dess hemligheter. Det är i samband
med den kinesiska Tang-konsten som
målningarna i Tun-huang måste
betraktas. De dateringar som finnas på dessa
målningar hänföra dem nämligen till
800-, 900- och början av 1000-talet.
Ostturkestan hade redan under
Hantiden kommit under kinesisk överhöghet,
i
därefter frigjorde det sig men erövrades
pä 700-talet av tibetanerna och
införlivades under Tang åter med Kina.
Vid första ögonkastet verka
Tun-huang-målningarna ganska kinesiska, men
snart nog märker man, att det kinesiska
hos dem till stor del ligger på ytan.
Det kinesiska inflytandet i dessa trakter
tycks huvudsakligen, som Binyon
framhåller, ha varit av administrativ art.
Landet styrdes av en kinesisk
provinsguvernör, som säkerligen till sitt
förfogande hade en hel del kinesiska
ämbetsmän. Åtminstone uppträda på flera
ställen i Tun-huang-målningarna
personer iförda den sedvanliga kinesiska
dignitärdräkten. Även Lokapalas, de fyra
himmelsväktarna, som voro
utomordentligt omtyckta i kinesisk och japansk
konst, äro gärna skrudade på detta sätt.
Talrika kinesiska inskrifter förekomma
också på målningarna.
Av större betydelse är emellertid den
rent kinesiska arkitektur, som här och
var, särskilt i paradisbilderna, återfinnes.
De stora palatsframställningarna äro
helt i kinesisk stil, vidsträckta
terrass-och trappanläggningar, trädgårdar och
dammar, bakom vilka skönjes en
myllrande rikedom av luftiga paviljonger och
smäckra pagoder med mångdubbla,
graciöst svängda tak.
Aven figurstilen är ofta, men långt
ifrån alltid, kinesisk. Bland
buddhi-sattvaframställningarna kan man således
särskilja en rent indisk och en
kinesisk typ. Ibland sammanblandas
typerna, och man kan finna en
buddhi-sattva av indisk typ, vars linjer äro
dragna med den mjuka behagfullhet,
som endast den kinesiska konsten är
mäktig. Många av målningarna tillhöra
säkert den nationella tradition, som det
kinesiska buddhistmåleriet snart nog
skapade, men jämförelsematerialets
knapphet gör det omöjligt att närmare ingå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
