Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Buddhistisk konst i Ostturkestan. Av Gustaf Munthe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf Mu nthe
stadkommit. Man kan emellertid ej
frånkänna dem en stark dekorativ
helhetsverkan, som försonar de ibland en
smula råa färgmotsättningarna. Färgerna
visa en utpräglad förkärlek för gröna
och röda toner. Några få rena färger
stå i allmänhet tämligen oförmedlat mot
varandra, men tiden har ibland kommit
dem till hjälp, dämpat dem, och nu
framträda flera av målningarna i en
sällsynt vacker, mjuk och försynt färgskala.
Deras främsta konstnärliga värde är dock
den osvikligt säkra, stränga och
monumentala men på samma gång
behagfulla linjerytm som de äga gemensam
med ali god orientalisk konst.
Tun-huang-målningarnas värde är
dock icke i främsta rummet ett estetiskt.
Det kan icke frångås, att de tillhöra en
biandkonst av tämligen lokal karaktär.
Men just denna karaktär av biandkonst
skänker dem deras ovärderliga
historiska betydelse. De utgöra en viktig
länk i den kedja, som sammanbinder de
stora asiatiska kulturländerna. De visa
den världsfamnande buddhistiska
kulturens framträngande, hur den mottar
impulser från Hellas och Persien och
därunder småningom omformas, samt hur
den möter en annan lika rik och
betydelsefull kultur, den kinesiska. Deras
värde för konstforskningen kan icke
överskattas och säkerligen skola de hjälpa
till att förklara många punkter i
konsthistorien, som utan dem förblivit dunkla.
Kvinnogrupp. Broderad målning.
198
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
