Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Immanuel Kant. Några ord till tvåhundraårsminnet av hans födelse. Av Alf Ahlberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Im m a mie l Ka n t
heten forst blir till, bygges upp. För
filosofien före Kant är det en objektiv
verklighet, som föreligger fix och färdig, och
vår kunskap formar sig efter denna. För
Kant är det tvärtom kunskapen först som
bygger upp en objektiv verklighet. Det
är anden som föreskriver naturen lagar,
icke tvärtom.
Detta betyder framför allt ett helt nytt
sanningsbegrepp. På frågan: »vad är
sanning?» hade hela den antika och nyare
filosofien före Kant med en mun svarat:
sanning är det, som överensstämmer med
verkligheten. Det är samma
sanningsbegrepp som vi operera med i det dagliga
livet och i specialvetenskaperna och där
av praktiska skäl kunna göra det —
liksom vi säga att solen »går upp och ned»
— men som för filosofien, som måste gå
till grunden med saken, efter Kant blivit
illegitimt.
Visserligen blev det snart nog klart
för människotanken, att den värld, som
är oss given genom våra
sinnesförnimmelser, icke är någon trogen kopia av
en befintlig verklighet »utanför» eller
oberoende av den förnimmande. Att
sinnena äro »dåliga vittnen» var redan
de älsta grekiska filosofernas stående
klagan. Vad som tyckes den ene rött
förefaller den andre grönt o. s. v. Vår
världsbild är m. a. o. till en viss grad
subjektiv. Men då gäller det att rensa ut de
subjektiva elementen för att få fram den
sanna, objektiva verkligheten, vars bild
sanningen skall vara. Filosofiens historia
visar oss en sådan fortgående utrensning
av de subjektiva elementen i vår
kunskap, tills för den rationalistiska
metafysiken såsom den objektiva verkligheten
kvarstår blott det kvalitetslösa, med
kvantitativa bestämningar — utsträckning,
rörelse o. s. v. — utrustade varat Ännu
ett steg — och vår kunskap förklaras
blott »häntyda på »eller stå i en viss
relation till ett objektivt absolutum. Man
tyckes nu vara framme vid Kant, om
man blott tillägger, att detta absoluta är
ovetbart. Det är ock verkligen den
ståndpunkt, Kant intar i den skrift, som
närmast förebådar »Kritik der reinen
Ve-nunft», den berömda
inauguraldissertatio-nen av år 1770 om »sinnevärldens och
den intelligibla världens form och
principer». Men här äro vi just på den punkt,
där deyi egentliga kritiska vändningen tar
vid. I nyssnämnda avhandling arbetar
Kant dock alltjämt med det gamla
sanningsbegreppet, som betingas av
motsättningen mellan ett subjekt, som
förnimmer, och en därav oberoende
objektiv verklighet, efter vilken vår kunskap
borde rikta sig. Nu flyttas den faktor,
som ger vår kunskap objektivitet, helt och
hållet över på subjektets sida. Kunskapen
består icke längre i en mer eller mindre
ofullkomlig avbildning av en verklighet
utanför medvetandet utan i en
förbindelse (syntes) av våra föreställningar
efter vissa bestämda regler. Varifrån dessa
regler eller normer? De kunna icke vara
hämtade ur erfarenheten själv, eftersom
erfarenheten först bygges upp och blir
till därigenom att de träda i kraft. De
äro, såsom Kant säger, a priori, före ali
erfarenhet. Detta betyder alldeles icke,
såsom en grov feltolkning hållit före, att
de äro »medfödda» eller finnas »till
anlaget» i vår själ. Aprioribegreppet har
intet med psykologi att skaffa;
psykologien kan varken vederlägga eller
bekräfta det. Det betyder helt enkelt, att
närhelst och varhelst en objektiv
erfarenhet skall kunna komma till stånd, den
teoretiska verksamheten måste försiggå
efter öv er individuellt giltiga normer.
Sanning är således: förbindelse av
föreställningarna i överensstämmelse med
normer av överindividuell giltighet. Det är
icke sagt, att vi alltid faktiskt tänka så
som dessa normer föreskriva. Men om
vi överhuvud vilja sanning, blir det för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
