- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiotredje årgången. 1924 /
229

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Från Stockholms teatrar

baka, hyr sig en liten våning, låter de
finaste pariskokotter lära honom, stackars
grovhuggare från landet, hur en fin kvinna
vill att en man skall älska. Han framhåller
detta med en sorts grämelse, men också
ej utan självuppskattning, som bevis på
hur han vill göra allt för sin hustru. Och
sist men ej sämst, han ger henne tjugu
millioner av sina tjugutvå — två behåller
han själv för att döva sin sorg. Då pjäsen
börjar äro de två slut. En liten kokott,
inte en av de där stora, av rikedom
fördärvade, utan en liten tapper, rättrådig
flicka från ett Montmartrekafé, lämnar
honom tillfällig hjälp i hans ensamhet. Hon
är så rättsinnad, att hon återlämnar
penningar, när hon vid närmare besinnande
tycker sig icke ha givit tillräcklig valuta.
Herregud, om affärsfolk ville vara så i
allmänhet!

I slutet av första akten är greven så
pass renrakad, att han endast har sin säng
och sin frackkostym kvar samt naturligtvis
sin höga hatt. Jag tror mig veta, att man
icke har rätt att utmäta arbetsverktyg, men
här sammanföllo väl dessa med fracken,
ty hans göra bestod egentligen endast i att
visa sig i frack. Han valde det enda yrke,
där man alltid skall ha frack och hög hatt,
d. v. s. parisisk biljettkontrollör. I entrén
på en parisisk teater vid en liten disk sitta
några frackklädda herrar i hög hatt och
titta på biljetterna. Detta är ett gammalt
vackert bruk från äldre tider och kommer
förmodligen ej att borttagas ens om Paris
blir bolsjeviserat.

Andra akten försiggår på en
lyxrestau-rang. Ganska hungriga gå greven och dennes
vän dit med en obestämd känsla av att
kanske bli bjudna på middag, ty de hade
tillsammans icke en sou. Men därav blir
intet, förrän vännen upptäcker grevinnan
d’Artois, som är där med några väninnor
och vänner, bland annat den herre hon
ämnar gifta sig med. Utan att säga något
till greven — han skulle hellre dö än be
sin fru om något av de tjugu millioner han
lämnat henne — lånar vännen femhundra
francs av grevinnan. »Finns det så mycket
pengar?» utropade slösaren glad, ty dels
har han redan beställt och till största
delen ätit upp en sjuhejdundrande middag,
dels har han av värden på i lätt ton
framkastad förfrågan, hur det går med sådana
som icke kunna betala, fått veta, att detta

Fot. Alniberg &• Preinitz.

Carl B r ov allius s om Mr
Hard-c as t le i Värdshuset Råb o c k e n.

inträffar så gott som aldrig, men att i de
två, tre fall det inträffat det blivit fängelse.
Då vännen själv ville äta något — han
blev upptagen ett ögonblick vid ett annat
bord -— hade med den alltför stora ivern
att få betalt, som utmärker parisiska
vaktmästare, räkningen redan blivit likviderad,
och av de femhundra francsen återstod
blott tillräckligt mycket för att han skulle
få ett par hårdkokta ägg, d. v. s. tjugu
francs. Även om francen på den tiden
stod i tjugu öre, är det ej alldeles omöjligt
för en mycket hungrig och törstig greve
att få femhundra francs att gå åt. Djupt
rörd över grevens finansiella stoicism,
funderade grevinnan på att återtaga sin
make. Den lilla präktiga kokotten övertygar
henne i tredje akten om grevens stora
förtjänster. Möblerna utlösas och återbäras,
luttringens tid är förbi, och de två
makarna sjunka i varandras armar. I sin
unga lycka skänkte grevinnan den snälla
kokotten tiotusen francs, nu visserligen blott
ettusen sexhundra svenska kronor, om hon
har dem kvar. Miss Foxtrot, så var den
lilla äkta montmartroisens nom de guerre,
avböjde först litet brydd att ta emot
summan — vi minnas ju hennes skrupulösa
hederlighet från första akten —• men stop-

229

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:59:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1924/0257.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free