- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiotredje årgången. 1924 /
234

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Från Stockholms musikliv. Av Albert Spitzer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Albert Spitzer

historia. Att huvudparten av skulden för
det förfall, vari vår Opera under hr Riben
och hans närmaste företrädare råkat,
tillkommer hr André, ligger i öppen dag.
Om hr André som spelledare är rätte
mannen att i sin mån förverkliga hr Forsells
syften synes åtminstone tvivelaktigt, i alla
händelser måste hans ställning under en
fackkunnig chef bli en helt annan än förut.
Liksom det om Wilhelm II vid hans
tronbestigning sades, att han skulle komma att
bli sin egen kansler, är det ju tänkbart,
att hr Forsell åtminstone delvis kommer
att ta spelledningen i sina egna händer.
Man har i alla fall här intrycket av ett
levande intresse, som sträcker sig till alla
grenar av teaterns verksamhet.

En av hr Forsells första ämbetsåtgärder
var att fästa dr W. Stenhammar vid teatern
i egenskap av kapellmästare. Detta får väl
anses medföra, att någon av de
hittillsvarande kommer att träda tillbaka, då fyra
dirigenter vid Operan tyckes onödigt mycket.
För ej så länge sedan redde man sig
utmärkt med två. Teatern förbereder, när
detta skrives, nyspelningar av Orfeus,
En-leveringen ur seraljen och Friskytten, tre
klassiska mästerverk som jag i min förra
musiköversikt nämnde såsom alltför länge
saknade i repertoaren, samt av Flygande
holländaren och Don Juan, operornas opera,
som i brist på lämplig framställare av
titelrollen ej kommit till uppförande, sedan hr
Forsell lämnade scenen; som det då hette:
för alltid. Men om konstnären nu är villig
att åter axla den spanske ädlingens kappa,
kan detta blott hälsas med glädje, då
endast på detta sätt ett värdigt återgivande
av mästerverket möjliggöres. Vad man gärna
ville önska, men knappt vågar hoppas, är
att Don Juan vid nyinstuderingen finge en
ny och bättre språklig skrud. Baucks gamla
översättning strider på många ställen mot
originalets både bokstav och anda. Förf.,
som troligen var mer hemma i tyska än
italienska, tycks ofta ha följt Rochlitz’
rysansvärt dåliga, nu i Tyskland övergivna
version.

Om teaterns verksamhet eljest under
de senaste månaderna är ej mycket att
förmäla. Flotows Martha har återupptagits
med nybesättning i nästan alla roller och
god framgång. Den försvarar sin plats på
spellistan utan att kunna räknas till det
bästa i sin art. Får man hoppas på en

återuppståndelse för Aubers Muraren och
Svarta dominon, Adams Postiljonen från
Longjumeau och Smetanas Brudköpet? F. ö.
ha förekommit några gästspel av en rysk
och en kanadensisk sångerska samt av den
uppburne tenoren hr Hislop samt några
nybesättningar (varibland fru Ljungberg som
Salome). Hr Forsells löfte att inskränka
de utländska gästspelen må tacksamt
antecknas.

Säsongens andra och tredje
symfonikonserter bragte vid sidan av en enda nyhet
av en här okänd rysk tonsättare idel
välbekanta saker, varibland två av Rich. Strauss’
symfoniska dikter. Om Operakonserterna
läggas efter en sådan plan, kunna de
saklöst undvaras, äro konstnärligt lika
meningslösa som ekonomiskt. Så stort är ej
intresset för, hur hr Grevillius dirigerar
Beethovens »femma» eller hr Wiklund Brahms’
»tvåa», att man lockar publik med
sådana program. Hr Wiklund framförde även
sin »orkesterdikt» Sommar, som, även den,
spelats åtskilliga gånger; då hr Wiklund
vid jubileumskonserten i fjor fick tillfälle
dirigera sin rent ut sagt ganska ledsamma
symfoni, borde han nu hellre, om ett svenskt
verk undantagsvis skulle få komma med,
ha valt ett av annan auktor. Kan hr Forsells
plan att huvudsakligen basera
operakonserterna på större körverk med orkester
framgångsrikt genomföras, är detta onekligen
en lycklig tanke. Som en sådan kan
däremot ej betecknas förslaget att med
slopande av Konsertföreningens orkester
överflytta ali symfonisk konsertverksamhet på
det utvidgade Hovkapellet. Här är ej
tillfälle närmare ingå på en plan, som redan
från sakkunniga håll rönt tillräcklig
gensaga, vare det nog sagt, att intet hårdare
slag skulle kunna tillfogas vårt nu kraftigt
blomstrande musikliv, än om den bleve
förverkligad. Då K. Teatern tycks på god
väg att återerövra sympatierna hos de många,
som stått likgiltiga för eller antipatiska mot
den riktning, som särskilt under de
närmast föregående åren allt mer tagit
överhand; då ledningen, som man gärna vill
tro — ännu är för tidigt att uttala någon
bestämd mening — lagts i de rätta
händerna, vill man ha lov att hoppas på en
ljus och lycklig framtid för bägge de för
vårt kulturella liv betydelsefulla
institutionerna, utan allt »samrøre». Stockholm bör
vara tillräckligt storstad för att inrymma

234

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:59:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1924/0262.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free