- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiotredje årgången. 1924 /
285

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - En hjärtebok om Stockholm. Av Helge Kjellin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En hjärtebok om Stockholm

Lindhagen närmast», »Envis som synden
och Anna Lindhagen», »Kåken ■—- eller
påken, sa’ Anna Lindhagen», o. s. v.

När det gäller Stockholm, är hon
förträfflig. Ingen känner bättre än hon den
staden. I varje fall älskar hon den med
lidelse och intensitet. Och i sin bok
»Idyller och utsikter» för hon oss omkring
överallt inom och utom stadens hank
och stör. Andrum få vi icke ett ögonblick.
Vi måste följa med, och det går ofta fort
undan, man får lov att vrida huvudet runt
åt alla håll på en gång. Men så har man
också sett något, när språngmarschen är
slut. Nästa människa! säger Anna
Lindhagen. Och så börjar det på nytt. Hon är
en verklig ciceron av det slag som aldrig
tröttnar. Och så kan hon så välsignat bra
allt det hon pekar på. Den enda betalning
hon begär för sitt besvär är att man tycker
som hon, gör som hon, älskar som hon.
Och det är inte värt att man stretar emot,
ty Anna Lindhagen släpper en aldrig, förrän
hon är säker om seger och kan triumfera.

Hennes bok om Stockholm kommer
säkert att bli både spridd och omtalad, och
den är också väl vard det. Hon
omredigerar helt behändigt stadens framtida
fysionomi: bort med det fula badhuset, bort
med det oproportionerliga Strömsborg, bort
med Centralpalatset, bort med
Riksdagshuset, o. s. v. Det är bara att knäppa med
fingret, så går det. Men med ali sin
värmande kärlek bygger hon värn för idyllen

och gör en glad honnör för allt det
storstilat vackra, som möter i Stockholm.

»Vi måste förstå vad som är det
viktigaste i stadsbildningen», skriver hon. »Det
är icke att endast draga fram gator och
bygga och bygga, utan det är att på samma
gång veta att väja och att spara det bästa
och det oumbärligaste.»

Överallt i denna stad har hon också
letat fram idyller och utsikter värda att
njutas och vårdas. Det är ingen vanlig
stadsbeskrivning, det är både ett
kärlekspoem och ett program, — en bok som gör
en varm för allt det hon skriver om, vilket
bäst bevisar att hon skriver på det rätta
sättet. Hennes bok är f. ö. en enda hymn
till Stockholm och dess underbara, skiftande
skönhet.

Hon är framförallt de pittoreska
idyllernas och de gamla kåkarnas försvarare,
— allt som ännu är orörd natur eller ger
en ton av flydda tider är henne kärt, och
när hon berättar om sådana ting, få hennes
ord en förälskad klang.

Det är icke en stockholmsbeskrivning
gjord efter böcker och andras mening utan
helt byggd på självsyn, — självupplevelse
allt igenom. Därigenom verkar boken så
frisk. Och liksom havet och skärgården
blåsa sin sälta in mellan husväggarna eller
mälarvindarna dansa kring Stadshus och
söderbackar, så är det också i denna bok
en ständig fläkt av frisk luft och städse fria
blickar ut mot öppna vidder.

Från Stadshustornet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:59 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1924/0317.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free