Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Medeltidens tyska konst. Av Paul Ernst. Översättning från författarens manuskript av A. L. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PaH l Ei"n st
ändamål hade kyrkans ordning till sitt
förfogande. Det dagliga livet skulle styras
av en i viss mening statsligt
sammansluten krets av män, vilka i sitt inre liv
voro höjda däröver; man kan som
jämförelse tänka på den platonska staten;
man bör komma ihåg att kejsaren var
en religiös gestalt, liksom han ju ej
heller överhuvud hade någon faktisk makt
utan måste ersätta denna med politisk
skicklighet. Vi, som sedan århundraden
sett livet bestämt av ekonomiska
förhållanden, hava svårt att föreställa oss ett
tillstånd som detta.
Makt och helighet måste konsten vilja
uttrycka. Hur förmådde den det?
Från Bysanz kommo
hantverksmässiga elfenbenssniderier, i vilka det
bysantinska samhällets åldrande världskänsla
tog sig uttryck inom former tillämpade
från den hellenistiska antiken. De figurer
man där såg skänkte den form, i vilken
nu det nya innehållet göts. Efter några
släktled uppstod sedan en gestalt sådan
som Johannes vid korset i Bruneck,
vilken nu finnes i Schnütgenmuseet
i Köln, från tiden omkring 1170. Den
påminner om ostasiatiska verk, vilka
skapats under tidigt buddhistiskt
inflytande : en likartad livskänsla har här
skapat en liknande konststil. Utgångspunkten
har varit denna livskänsla som tog sig
det bysantiskt konventionella uttrycket:
bildhuggaren ville forma en Johannes
sådan som en bysantin skulle ha format
honom, men det stod dock klart för
honom att bysantinen överhuvud icke kunde
forma denne Johannes. För att göra sin
uppgift rättvisa måste han iakttaga
naturen; icke studera den, blott betrakta
den med en ännu okonstlad människas
ögon, skärpta för det som hör samman
med uppgiften. Enskildheterna i det nya
kunna icke beskrivas, helhetsresultatet
är att i stället för ett trumpet och
sjukligt ansiktsuttryck och en träaktigt stel
34°~
Ry 11 ar e 11 s huvud.
såg aldrig annat än ansikte och händer,
den övriga delen av kroppen gjordes
oigenkännlig genom vanställande dräkter,
vilka icke hade någon egen och fri
gestaltning, som grekernas vida och
mjuk-stoffiga dräkter, utan voro av hårt
material, av läder och tjockt ylle, och sutto
tätt efter kroppen. Den nordiska
bildkonsten kunde icke utgå från naturen
eller önska att få gudomliggöra naturen;
den måste ha en annan utgångspunkt
och ett annat mål.
Konstens mål bestämmas av
världskänslan. Tyskarnas världskänsla hade
bestämts genom den med stor innerlighet
anammade kristendomen. Men vad var
de dåtida tyskarnas mål? Jag tänker att
man måste beteckna det såsom en
statsligt patriarkalisk världsordning vars mål
var helighet, d. v. s. att ett litet antal
heliga skulle i så hög grad som möjligt
befrias från de timliga behoven och
folket ledas av dessa heliga, vilka för sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>