- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiotredje årgången. 1924 /
346

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Medeltidens tyska konst. Av Paul Ernst. Översättning från författarens manuskript av A. L. W.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Paul Ernst

perad figur, så måste varje konst, som
är inne på en riktig väg, komma till en
likhet med till exempel
Parthenonjung-frurna, av vilka de senromerska
konstverken äro medelmåttiga ättlingar.

Det är redan antytt att en ny stil
inträder i den tyska skulpturen, som
sammanhänger med en djupgående
omvälvning i det tyska politiska väsendet, från
kejsartiden till den borgerliga.

Ar 1250 är kejsardömet i yttre måtto
slut. Dess anda hade väl egentligen
försvunnit mycket tidigare, men man måste
ju låta en yttre anledning bestämma ett
årtal. Känslan låter emellertid icke
begränsa sig på detta sätt. Redan tidigare
visar sig den borgerliga känslan, och
ännu efter 13 00 uppträder en
formgivning av den gamla arten, om än allt
mera tom.

Vi söka ju alltid efter orsaksräckor
och tro att vi förklara något, då vi
funnit dem. Vi borde beskriva mera
och förklara mindre. De stora
personligheterna försvinna, i deras ställe
träder massan, men en duktig, begåvad
och välsinnad massa, som lever ett
naturligt och sedligt liv. Medeltidens
borgare är icke ett urartningsfenomen,
såsom i våra dagar bourgeoisi och
proletariat, utan han är en naturlig,
mänsklig livsform. Vi måste säga: i stället för
härskarklassens livskänsla träder den
borgerliga.

Nu uppstår en andra blomningstid
inom den bildande konsten, om man
bortser från livskänslornas olika värde, likaså
betydande som den första; och då nu
ej blott spetsarna bland folket inträda i
det historiska livet, utan hela folket i den
mån det höjt sig över det slött bondska,
naturbundna tillståndet, så är denna nya
konst i helt annan utsträckning spridd
bland hela folket. Det kom en tid, då
var individ i folket hade känsla för konst,
ungefär på samma sätt som nu i våra

dagar var människa har en smula
begrepp om vetenskap.

Skillnaden mellan den förnäma
konstens livskänsla och folkkonsten är att
den ena livskänslan går ut på att giva
och den andra på att vilja äga, den ena
på besittande, den andra på förvärvande.
Så går den förnäma tiden till ända, och
det är ej längre »mildheten» som prisas,
det glada givandet, utan flit och
ärbarhet, förvärvslivets dygder. De uppgifter
religionen ställer för konsten bliva också
i yttre måtto andra. I kristendomen
kommer en helt annan känslo- och tankesfär
i förgrunden. I stället för
världsherravälde och världsordning träder nu
världsfrälsningen, och i stället för ett tillstånd,
där allt består, inträder ett annat, där
allt förvärvas. Aristokraten tänker icke
på sin själs salighet; han lever i en värld,
där kyrkans ordning har övertagit
omsorgen; borgaren har beständigt sin själs
frälsning i tankarna, han litar icke längre
enbart på de yttre kyrkliga formerna,
han vill själv vara verksam, han vill
vända sig direkt till Gud, bliva
förvissad om återlösningen genom Kristi
offerdöd. Det som man kan beteckna som
protestantisk anda, det framträder nu.
Den börjar i kluniacensrörelsen, som vill
skänka kyrkan djupare innerlighet; den
understödes av kejsarna, vilka som
härskare önska att kyrkans representanter
skola vara alltigenom uppfyllda av en
levande tro; och den griper till slut
kyrkan själv, som då genast måste önska
befria sig från den kejserliga makten.
Kampen begynner med Gregorius VII,
som i Italien kallar patarenernas
borgerligt folkliga rörelse till sin hjälp.

I förgrunden framträda Jesu lidande,
födelsen, madonnan. Det nya samhället
blir förvissat om sin frälsning, då det
ständigt har frälsningshistorien inför sina
ögon: huru Gud blivit född till människa,
huru Gudsmodern är en människas moder,

346

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:59 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1924/0386.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free