Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Medeltidens tyska konst. Av Paul Ernst. Översättning från författarens manuskript av A. L. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Medeltidens tyska konst
längre uttryck för hans religiösa liv, han
arbetar ännu för kyrkan, men kyrkan är
blott uppdragsgivaren. Och för sig själv
är kyrkan varken vad hon var under den
tidiga medeltiden eller det som hon
senare blev, utan en traditionell form, som
ännu består, men som blott har
främmande innehåll och delvis intet
innehåll alis.
Härmed har alltså konstnären
förlorat ali förbindelse med folket och står
alldeles ensam. En tid kvarlever från det
förflutna ännu intresset för hans
kunnande, så uppstår virtuosen. Sedan
arbetar han endast för konstnärernas egen
trånga krets, så utvecklar sig »konsten
för konstens skull». Därur framgår
sedan å ena sidan den tomma
esteticismen, som har nära känning med
tillfredsställandet av
massans sensationsbehov, å
andra sidan konstnären
som förnimmes som
fiende, emedan hans
tillvaro visar människorna
deras livs intighet.
Den tyska bildande
konsten förintades
genom reformationen, och
det som sedan kom till
genom främmande
inflytande, det hade aldrig
ett starkt och
självständigt liv. Men endast det
som är värt att förintas,
kan förintas.
Folkkonsten hade nått den punkt
då den ej längre hade
uttrycksmöjligheter för
sitt innehåll, och om den
skulle bestått längre, skulle det hava
inträffat som så ofta skett i Orienten, att de en
gång vunna formerna upprepas
hantverksmässigt, själlöst, alltjämt sämre och sämre.
Stor konst kan endast vara uttryck
för religion. En tid som icke har någon
tro kan ej heller äga någon konst. När
i vår tid en konstnär födes — och
konstnärer födas alltid, även i de
jämmerligaste tider — kan han endast leva
ensam och som samhällets fiende, eller
han kan försöka att giva gestalt åt det
personliga livets små känslor. Båda
slagen av människor äro aktning värda, de
tillhöra de få aktningsvärda som äro
möjliga i sådana tider. Den förre måste med
nödvändighet bliva tragisk, den andre
blir det sannolikt, ty varje verklig
konstnär känner, att det för honom icke är
fråga om dessa små
känslor i det personliga
livet, utan att han måste
framställa den stora
världskänslan. Detta är
den religiösa känslan.
Genom världskriget
och dess följder stiger
mänskligheten ur en
barbarisk civilisations
tidsålder in i en tid av rent
barbari. Först när den
svåra övergångstiden
med krig, hungersnöd
och sjukdomar är förbi,
först då kan måhända
detta barbari visa sig
fruktbärande. Min dröm
är att Tyskland då
skall kunna skänka
världen en ny konst.
Johannes vid korset.
Staty i ek trä (detalj).
Ne de r r h en s k mästare
o m kr. i o.
I Schnütgenmuseet i Köln.
349
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
