- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiotredje årgången. 1924 /
375

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Fredrik Böök. Av Knut Hagberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fredrik Böök

väl först därför att vi svenskar måste vara
det under de dagar då tyska kejsardömet
var oss ett bålverk mot det ryska. Men
när Ryssland föll och blev västmakternas
fiende förblev Böök tyskvän. Författaren
till Resa till Konstantinopel kan förvisso ej
påstås vara blind för den tyska kulturens
mindre angenäma egenskaper, men trots
allt råder det intet tvivel om att Böök i
de essayer där han behandlat Tysklands
och Frankrikes inbördes relationer varit
försvarsadvokaten snarare än den oväldige
domaren. Men än sedan, ingen människa
och allra minst en man kan undgå att här
i världen taga sitt parti. Och Fredrik Böök
har alltid — utom möjligen i den lilla
efterskriften till Resa till Frankrike -—- strävat
efter rättvisa och har alltid varit saklig,
och hans anmärkningar ha alltid varit
klarsynta. Hans väsen rymmer ej ett spår
fanatism, och även för den som ej alltid
delat hans mening ha hans utrikespolitiska
essayer ej endast varit underhållande och
instruktiva men även, i ali synnerhet i denna
hatets . och hetsens tid, respektingivande
genom ton och hållning, ty de ha varit
renade från alla andra lidelser än dem
som varit förbundna med kärleken till
fosterlandet och sanningen och medkänslan
för ett besegrat och olyckligt folk.

Men de flesta av Bööks utrikespolitiska
essayer ha behandlat ett annat problem,
de ha sysslat med ryska förhållanden. Böök
har skrivit om det ryska kejsardömet, om
den ryska revolutionen, om de ryska
bolsjevikerna. Han älskar ej vår mäktige granne
i öster. Sedan Tegnérs dagar har ingen
med större kraft och skärpa vänt sig mot
alla dem, som under en eller annan
förevändning, i en eller annan avsikt, sökt
bort-ljuga vår historiska mission: att vara
civilisationens förpost nära barbarernas gräns.
Eländet och grymheten i det. gamla och
det nya Ryssland har Böök sett i ali dess
vidrighet bakom alla lögnaktiga fraser; i
essay efter essay, med bitande kvickhet,
med flammande indignation, har han visat
oss det heliga Rysslands sanna väsen, den
hemska tsarregimen och det ännu långt
mera fasansfulla bolsjevikregementet, och
så länge det finnes en svensk och en ryss
skola Bööks varningsord vara vår lösen:
»Glöm icke, att den ryska jorden, den ryska
folksjälen, den ryske musjiken, som
Dosto-jevski föll på knä för, glöm icke att hans

namn, när han kastar bort den kollektiva
anonymiteten, är Gregori Efimovitj
Raspu-tin!» Hur omistlig har icke Bööks röst
varit i en tid, då Trimalchio bjöd på kalas
och hans gäster vittnade att allt var ganska
gott, medan ett stenkast därifrån marken
sköljdes av martyrernas blod I

Fredrik Böök har haft många fiender,
hans namn har blivit angripet som få
svenska författares. Med åren har det inträtt
en viss förändring i hans ställning. Hans
politiska meningsfiender ha väl icke
minskats, men hans anseende som en av våra
främsta skriftställare bestrides ej längre
av andra än ett par radikala journalister
och några litteraturstuderande unga män i
Uppsala och Arvika. Det direkt polemiska
elementet- i Bööks författarskap har också
blivit allt mindre.

När man tänker tillbaka på Fredrik
Bööks livsgärning, som är så rik, så
omfattande, har man svårt att föreställa
sig att han endast är 41 år gammal.
Han har ännu en lång väg att vandra
ibland oss, vart skall den föra honom?
Man skulle kunna tänka sig att Fredrik
Böök helt skulle ägna sig åt litterär
verksamhet, åt studiet och tolkandet av det
förflutnas gåtor, åt den opolemiska
journalistiken. För honom själv skulle väl denna
uppgift vara den angenämaste. Men vi leva
icke i en fredens och säkerhetens tid, och
framtiden ser mörkare ut än någonsin.
Det finnes ej många svenskar, vilka så
som Fredrik Böök med ali sin sprudlande
vitalitet bevarat det organiska sambandet
med de idéer och känslor som genom
historien varit vår kulturs uppbyggande
krafter. Det konservativa partiet i Sverige,
som väl snart kommer att få kämpa
sin viktigaste, sin mest ödesdigra strid, har
icke råd att undvara honom.

I en av sina framtidsromaner, Det
flygande värdshuset, berättar Chesterton om ett
gammalt bruk från forna tider. När
parlamentsledamöterna skola bege sig hem om
kvällarna ropar ännu vakten: »Vem går
hem?», ett stämningsfullt minne från en
tid då gatorna ej voro säkra för ensamma
politici och eskort var behövlig. Vaktropet
får sedan en stor betydelse för
händelsernas utveckling i romanen, ty det blir en
lösen i striden för en irländsk soldat, som
dödar den kalla och träaktiga
modernismens drake och med hjälp av S:t Georg

375

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:59 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1924/0415.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free