Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Madonna och Mirakel. Ett blad i den medeltida franska diktningens historia. Av Hilding Kjellman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Madonna och Mirakel
belägring år 911 av våra gamla
stamfränder, Gånge Rolf och hans män.
Berättelsen stammar från den förut
omnämnde Wilhelm av Malmesbury; den
ingår även i den normandiske
historieskrivaren Wace’s verk Le Roman de Rou och
har sålunda varit bekant utanför de rent
kyrkliga kretsarna. Huvudpersonen är
stadens biskop, Waltelmus, enligt de gamla
latinska krönikorna. Då staden hårt
ansattes av de normandiska skarorna, erinrar sig
denne, att bland kyrkans reliker finnes en
kjortel, som burits av den heliga jungfrun
själv. Anropande hennes höga beskydd
fäster han den på en lans, som enligt vissa
versioner bäres främst i striden, enligt
andra reses på stadsmuren. Detta räddar
staden, och striden slutar med
normandernas fullständiga nederlag. — Ett annat
mirakel anknyter sig till kejsar Julianus
Apostata’s berömda tåg mot perserna år
363 och meddelar en berättelse som
stammar från en gammal österländsk källa och
som spritt sig över till Västerlandet. Den
förlägger kejsarens död till staden Cesarea
i Kappadocien, som genom Marias hjälp
räddas från den ödeläggelse, varmed han
hotade den. Miraklet försummar ej att
återgiva berättelsen om hur den sårade
kejsaren i sin dödsstund mot höjden sträcker
sin hand, fylld med det blod han gjutit,
ropande de mer ryktbara än historiskt
autentiska orden: »Du har segrat, galilé»,
vilka sannolikt inspirerat detta mirakel
med gamla anor. — Att slutligen i dessa
korstågens tidevarv miraklet har kommit
att spela en stor roll i dessa för det
kristna sinnet kära händelser, är ju
endast naturligt, liksom att i detta fall
Marias ingripande alltid blir anledningen
till att en som säker ansedd seger för
de otrogna vändes i nederlag. Av det
stora antal dylika berättelser, som
förekomma i mirakellitteraturen, skall här
endast omnämnas en enda, som är
synnerligen typisk för hela samlingen. År 1102
Maria fö r sv ar ar en stad
mot de otrogna.
Ur Soissons-handskriften av G. de
Coincy’s mirakler.
blev Baldvin, konung av Jerusalem sedan
i IOO, slagen av saracenerna utanför
staden Ramlèh i Fenicien. Staden föll i de
otrognas händer. Efter sin seger
företaga sig dessa att förstöra alla de
helgonbilder de påträffa. Detta lyckas dock icke
med den heliga jungfruns bild trots
upprepade försök, som kosta ett stort antal
av kristenhetens fiender livet. Det i
miraklet berättade undret blir så
anledningen till att de otrogna draga sina
färde, lämnande de kristna i okvald
besittning av den stad de varit nära att
förlora.
Men alla dessa mirakler, de må ha
ett dogmatiskt eller historiskt underlag
eller vara enkla propagandamedel, utgöra
dock blott mycket speciella arter av
denna vidsträckta litteratur. Dess
förnämsta särmärke är, som förut antytts,
att visa människans beroende av
gudamakten och gudanåden, och till den ändan
kan ingenting ha varit mer
verkningsfullt än att ur det levande livet självt
407
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
