Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Madonna och Mirakel. Ett blad i den medeltida franska diktningens historia. Av Hilding Kjellman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hilding Kjellman
Den syndfulle munkens lik
upp grave s tack vare en
blomma som växer fr a m
ur h ans mu n.
Ur Soissons-handskriften av G. de
Coincys ?)iirakler.
moder, det är således temat i dessa
berättelser och många andra, där tron på
hennes allmakt och beskydd drives till
sin spets. Det finnes ett antal mirakler,
som till huvudperson ha en dålig
människa, bedragare, tjuv eller rövare, som
dock alltid trots sina missgärningar älskar
och ärar den heliga jungfrun och därför
på ett eller annat sätt får del av den
gudomliga nåden. Hit hör berättelsen om
två bröder i Rom, Petrus och Stefanus,
den förre ärkediakon och »kardinal», den
andre advokat. Båda levde med Marias
namn på sina läppar men hade sina stora
svagheter. Petrus var en girigbuk; då
han dog, fick hans själ dock stanna i
skärselden, under det att advokaten, en
orättrådig man, som till på köpet varit
behjälplig att beröva kyrkan några
hennes egendomar, kom till helvetet. Brottet
angives ha särskilt förfördelat ett par av
helgonen, sankt Laurentius och sankta
Anna, Marias moder. Dessas hjärtan
vekna emellertid, och de gå i egen hög
person till Maria, anhållande, att Stefanus
måtte få leva upp igen för att under
trettio dagars jordeliv göra bot för sina
synder. Så sker, och Stefanus återuppstår,
återger åt envar det han orättmätigt
tillägnat sig och delar ut resten bland de
fattiga.
En särskild kategori omfattar
berättelser om brottslingar, som ej, innan de
träffas av det rättmätiga dödsstraffet,
hunnit bikta sig, men som av Maria
hållas vid liv tills de fått tillfälle därtill.
Tjuven Ebbo, som uppehöll sig och de
sina genom att från andra taga det han
behövde för livets uppehälle, som texten
finkänsligt nog lyder, försummade aldrig
att var gång han begick en stöld,
uppsända en bön till Maria. Så blir han en
dag gripen på bar gärning och hängd.
När han hissas upp i galgen, kommer
emellertid Vår Fru till hans hjälp, och i
två dagar hålles han vid liv, därigenom
att hon låter hans fötter vila på hennes
utsträckta hand. På tredje dagen
upptäckes undret; man försöker först med
allehanda medel avliva den hängde tjuven,
men förgäves. Folket inser då, att han
står under Marias mäktiga beskydd, och
man för honom till ett kloster, där han
får bikta sig och där han, bliven en
bättre människa, får tillbringa återstoden
av sina dagar. — En annan gång gäller
det en stråtrövare, som trots att han
blivit sårad till döds av sina förföljare,
genom samma gudomliga ingripande icke
får dö, innan han biktat sig, och detta
på den grund att han fastat till den
heliga jungfruns ära. — Här har sålunda
miraklet nått sitt mest. groteska stadium.
Jag vill sluta med omnämnandet av
det mirakel, som i sin troskyldiga naivitet
kanske är pärlan i hela denna litteratur,
den från Anatole France’s bearbetning
kända berättelsen om »Le Tombeor de
Nostre Dame». Tombeoren är en man till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
