Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Madonna och Mirakel. Ett blad i den medeltida franska diktningens historia. Av Hilding Kjellman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hilding Kj’e lIman
Hur Maria skyddar tjuven
i galgen.
Ur Soissons-handskriften av G. de
Coincy’s mirakler.
köpmännen, som ej tvekade att vid
lämpligt tillfälle svika sina ekonomiska
förpliktelser; på det kroppsarbetande folket
ser man föraktfullt ned; dessa människor
framställas, då de någon gång förekomma
i miraklerna, som råa och obildade; det
är också ganska klart, att den andlige
icke skulle kunna hysa någon sympati
för dessa okunniga, som blott alltför ofta
bedrogo honom på hans tionde; i deras
eländiga förhållanden såg han endast det
rättmätiga straffet för deras ogudaktighet.
Gäller detta människorna utanför
kyrkan, gäller det i alldeles särskild grad
det andliga ståndet. Det är i själva
verket påfallande, i vilken utsträckning
munkar och präster figurera i dessa
berättelser. Och då en andlig införes som
huvudperson i ett mirakel, är det nästan alltid
såsom den där för ett ovärdigt
levnadssätt. Ibland är hans synd dryckenskap,
ibland sedeslöshet, ej sällan bådadera.
Otvivelaktigt avspeglar sig här det då-
liga sedliga tillståndet inom det lägre
prästerskapet, som var den medeltida
kyrkans stora kräftskada. Den sedliga
harmen framlyser också oavlåtligen hos
författarna. Gautier de Coincy t. ex.
finner icke ord nog starka att brännmärka
sina ståndsbröders avsteg från den rätta
vägen. »Hela natten ligga de i sin
sophög», utbrister den temperamentsfulle
priorn i Vic-sur-Aisne, »och på
morgonen dra de sig ej för att med sina
händer fatta Guds egen kropp och dricka
Kristi blod.
I miraklerna kan man sålunda skönja
en dubbel tendens, dels en önskan att
brännmärka syndaren, dels en strävan att
visa den outtömliga nåden hos Guds
moder, och i detta avseende har en skarp
kritik riktats mot moralen i dessa
berättelser. Man har anmärkt, att de i alltför
hög grad ge helgd åt ansvarslösheten
och lättsinnet; , en syndare behöver ej
frukta för följderna av sina gärningar,
det räcker att ha Marias namn på sina
läppar för att gå fri från straff. Detta
kan nog till en viss grad ha fog för sig.
I sin iver att ge påtagliga bevis för att
Maria är mänsklighetens förespråkerska
hos den Högste har man skjutit över
målet. Den rätta proportionen har ej
hållits mellan brott och straff, mellan
förtjänst och lön. Men det bör å andra
sidan framhållas, att i de flesta fall, där
icke felsteget redan forekommes genom
Marias ingripande, en verklig
sinnesändring framställes som följden av detta.
Har döden redan skördat sitt offer,
upp-väckes den brottslige till en tids
ytterligare jordeliv för att göra bot för sin
synd. Frälsning vinnes icke utan ånger
och bättring. Miraklerna varken försvara
eller förringa synden; de brännmärka den
och framhäva dess ryslighet; de låta
även ofta det timliga straffet gå i
fullbordan, men de predika å andra sidan
nådens rika evangelium, som riktar sig
412
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
