Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Strömningar i svenskt 1900-talsmåleri. Av Erik Blomberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Blomberg
skilt förvalta ■— och delvis förslösa — av
90-talsarvet, det är esteticismen,
skönhetsdyrkan för dess egen skull. Deras
iakttagelser och skildringar, oftast från storstaden
och det mondäna livet, gjorda på
ateljéernas balkonger, i strandstolen på en
badort, från verandan på ett exotiskt
turisthotell eller amifiteatern kring en
cirkus eller tjurfäktning, utmärka sig för
skärpa, spiritualitet, snabbhet, men sällan
för mänsklig värme och medkänsla. De
äro alltjämt utpräglade individualister,
men utan lidande och spänning, ty
deras problem äro oftast rent formella. Det
väsentliga skall fångas enligt programmet,
men det blir sällan mer än essensen av
ett synintryck, det väsentliga skall
uttryckas, men det blir sällan mer än en
verkningsfull färgarabesk. Samtida poeter
gingo till att börja med samma väg:
en Mallarmé, en Stefan George och här
hemma Osterling och Lidman.
Det kosmopolitiska draget, Hans
Ali-enusdraget kunde man ur en viss synpunkt
kalla det, framträder starkt hos dessa
konstnärer och det är som sig bör att
deras banerförare till en början, isaac
Grunewald, är en jude som målar
Slussen orientaliskt i grönt akvarieljus och
guldrött. Flykten från den närmaste
verkligheten, den grå vardagen, de enkla
arbetstingen, plikten och mödan, blev
ännu ivrigare under krigs- och krisårens
påfrestningar. Det kan inte förnekas, att
denna romantik delvis var av ett ganska
ytligt slag, den rymde bredvid sin fri-
422
J. Pascin. Oljemålning av Isaac Grunewald. 1921.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
