- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiotredje årgången. 1924 /
445

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Stockholmsbilder från fem århundraden. Av Carl David Moselius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Carl David Mo s e Hus

härja opåtald i tvetydiga och tillfälliga
former och så gott som ensam representera
en ny tid.

Det vore väl allt för optimistiskt att säga
att denna anda nu försvunnit, men säkert
är att den inte längre lika oförbehållsamt
som förr identifierar sig med »tidens krav».
Efter de grova misstag som begåtts, de
stora värden som för alltid spolierats, den
snabba och allmänna förfulningen, har
reaktionen helt naturligt kommit och
eftertanken börjat vakna. Man har, synes det
mig, fått öppnare blick för terrängens
betydelse i själva stadsbilden och större
respekt för våra äldre byggnader. Det vore
otänkbart att nu mera våga ett attentat
mot, låt oss säga, Arvfurstens palats. Man
börjar mera allmänt förstå att tradition inte
är ett tomt ord bara. Och gamla värden
stiga fram, synes det mig, i varmare och
mera levande ljus. Förtjänsten av detta
omslag tillkommer i främsta rummet våra mera
betydande arkitekter. Vad Östbergs
Stadshus och Westmans Rådhus betytt för
väckande av respekt för traditionen och
kärlek till staden kan inte skattas nog högt.
Genom dessa byggnader har Stockholm
ryckt oss ett stort steg närmare och blivit
mera levande i vår föreställning. Såväl
Östberg som Westman ha emellertid i sin
reaktion gripit långt tillbaka till medeltid
och Vasarenässans och härigenom
kommit att framstå i en viss isolering till vår
egen tid, vilket ytterligare accentuerats
genom den tillspetsat individuella form de
givit sina verk. Det gäller framförallt
Östberg. De unga arkitekterna ha följt sina
lärare och ledare i kärlek till svensk
tradition, men försiktigare i sitt formspråk och
intellektuellare till sin läggning ha de vänt
sig åt ett annat håll. Det är framförallt
den stora linje, som börjar med Jean de
la Vallée och d. ä. Tessin för att sluta
med Sundvall och Blom, som absorberat
deras uppmärksamhet och intresse.
Samtidigt håller tyngdpunkten i den för tidens
krav stundom ganska känsliga forskningen
på att flyttas över till Stockholms slott,
som attackeras från alla håll. Det
förefaller mig som om ett fördjupat studium av
vår på en gång smidiga och rationella
klassiska arkitektur skulle äga stora
förutsättningar att rena och rensa
formuppfattningen och förbereda en i ordets bästa
mening modem byggnadskonst, enklare, strän-

gare, mera kollektiv till sin karaktär än
gårdagens och — monumentalare. Börjar
inte traditionen i denna mening redan ingå
en fullt legitim och organisk förening med
nytt liv och nya former i vår unga
arkitektur?

Det är för övrigt inte bara bland
arkitekterna vi kunna konstatera en växande
sympati och förståelse för vår äldre
byggnadskonst. Den bildade allmänheten följer
troget i deras spår. Det är egendomligt
att se med vilken iver och sakkunskap
frågor som röra stadens fysionomi, dess
byggnader, gator och öppna platser diskuteras
i pressen. Ena dagen gäller det det gamla
Stadshuset på Söder, den andra ett par
projekterade lejon där Norrbro träffar Gustav
Adolfs torg, den tredje mamsell Slottsbergs
våning i Salviigränd. Men alltid är
intresset lika stort. Vi ha blivit ömmare om
vårt goda Stockholm. Den bildade
opinionen till vård för och värn om vår vackra
stad har på senare år vuxit sig allt
starkare. Det är ett glädjande och hoppfullt
tecken i de hårda tider vi genomleva.

Om den yttre anledningen till
Stockholmsbilder genom fem århundraden råkar
vara ett jubileum — det var
midsommarafton 1923 jämt fyrahundra år sedan »Kong
Göstaff red in i Stockholm genom
Södre-port» — så ligger nog hemligheten i den
stora framgång boken haft till en del i
denna växande kärlek till staden. Vi
behöva nu bättre än någonsin kunskap om
Stockholm, och vi ha, synes det mig, större
förutsättningar att tillgodogöra oss denna
kunskap än blott för femton tjugu år
sedan. Sist men icke minst beror dock bokens
stora spridning på det förträffliga sätt varpå
den redigerats. »Stockholmsbilder» är lika
roande som instruktiv. Den lockar och
underhåller med sina talrika och väl valda
illustrationer och korta inledande kapitel,
som äro skrivna av specialister men utan
alla tyngande detaljer. Den enda mera
principiella anmärkning jag skulle vilja
framställa gäller texten under bilderna, som
skulle vunnit på större koncentration och
noggrannare korrekturläsning.

I fem kapitel kunna vi följa stadens
växt och utveckling under lika många
århundraden liksom dramat genom de olika

445

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:59 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1924/0489.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free