- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiotredje årgången. 1924 /
451

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Renässanstidevarvets nederländska målarkonst. Det nationella och det europeiska. Av August Hahr

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Renäs s ans tidev arv ets nederländska målarkonst

len» liktydigt med »den italienska», ja,
skriver t. o. m. om de gamla grekiska
målarna som om de vore goda
neder-ländare. Efter vilken måttstock han
dömer sina nederländska kolleger är då utan
vidare klart. Men van Mander var ej
ensam om sin åsikt. Den låg i luften och
fann stöd i tidens av klassicitet mättade
bildning. I tidigare konstnärsbiografier,
t. ex. i dem som förekomma i
lodovico Guicciardinis »Beskrivning över
Nederländerna» (av år 1567), möter oss
samma åskådningssätt, men författaren
var ju också italienare.

Att målarna även själva grepos av
iver att med det tryckta ordets tillhjälp
göra propaganda, är känt i ett och
annat fall, som när t. ex. Pieter coeck
från Alost utgav en översättning av
Sebastian Serlios böcker om
byggnadskonsten eller gjorde ett sammandrag av
den romerske arkitekten Vitruvius’
skrifter, vilket allt förskaffade honom van
Manders varma lovord.

Likväl torde man nog ej få
föreställa sig, att de från början uppträdde
som några glödande missionärer eller
högröstade apostlar, något som man
möjligen kunde frestas att tro av många van
Manders uttryck eller t. ex. av följande
av Lampsonius författade verser till det
gravyrporträtt, som återger Jan Scorels
drag: »Jag vill i alla dagar bliva rosad
som den, som har lärt nederländarna,
att var och en, som vill vara målare,
må hava besökt Rom, använt tusende
penslar och mycken färg och i denna
vittberömda skola frambragt många
prisvärda verk, innan han i sanning kan
kallas för en målare.»

Vad tidens skribenter så tydligt
förklarade vara avsikten, har den moderna
konstforskningen velat verifiera i de
utförda verken. Man har avläst
utvecklingen som en medveten reformrörelse
och betonat, att det var det frivilliga

affallet från det inhemska traditionella
som framkallade den gamla konstskolans
snart timade slut.

Men det är konsten själv och icke
samtida uttolkare som bör i första
rummet höras. Redan när de tidigaste
tecknen till inverkan från italiensk renässans
stucko fram i ornamentiken i bilder av
Brüggemålarna Hans Memling och
Gerard David, hade den
gammalnederländska konsten sett sina bästa dagar.
Märkligt nog får den ej ens efter den
underbart avancerade färgmästaren Jan
van Eyck en omedelbar fortsättning i
det från vår avlägsna synpunkt sett
därnäst följande stora namnet rogier van
der Weyden, som snarare i åtskilligt
betecknar ett steg tillbaka i gotisk
riktning, även om vi måste erkänna hans
energiska fast tafatta försök att få
rörelse i sina figurer. Dirk Bouts’
människor och landskap behärskas av en fin
och blid lyrism, medan en verklig
originell gestaltningskraft och en uppfinnande
fantasi under 1400-talets senare hälft
egentligen blott röjas hos Hugo van
der goes och Haarlem-målaren
Gert-gen tot slnt jans. I huru hög grad
lever icke den nyssnämnde så populäre
Memling på traditionens arv från de
fromma mästarna i Köln och från
Ro-giers kompositioner och typer. Utan
fantasi, utan rikare iakttagelsegåva har
han burits genom tiderna av sin
älskvärda fromhetskonst, men nya vägar leda
icke från hans dörr. Även den milde,
stillsamme Gerard David, som först 1523
steg i sin grav, är trots sina
stämningsfulla andaktsbilder en efterföljare och
upprepare av andra.

Av intresse äro ett par konstnärer,
som av konsthistorien pläga betecknas
som övergångsmästare, nämligen
hlero-nymus Bosch och Joachim Patenier.

Den förre, som blivit ryktbar genom sina
fantastiska djävulsbilder och särskilt i

45 1

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:59 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1924/0499.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free