- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiotredje årgången. 1924 /
472

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Byron-minnet. Av August Brunius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

August Brunius

II.

På flera punkter i det föregående har
J. D. Symons nya bok Byron in
Perspec-tive berörts. Det är ett av de få
tecknen till en rationel omvärdering av Byron
som kulturmänniska och diktare. Tio år
efter hans död började på allvar den
våldsamma reaktionen mot hans
maktställning, och i samma mån som den
dekorativa efterromantiken eller rättare
dekadansromantiken växte till i
självmedvetenhet, föllo Byrons aktier. Den ende
som sökte göra honom rättvisa var
Matthew Arnold, men hans lugna och
kyliga röst drunknade i det larm som
Swinburnes kritiska stentorsstämma
upphävde vid blotta tanken på att Byron
skulle rehabiliteras. Matthew Arnold
spådde emellertid att det skulle bli ett
omslag omkring 1900. Denna spådom
har inte slagit in; men det kan hända
att just nu, under inflytande av en skotsk
kritik, en omvärdering kan väntas, så att
treenigheten Wordsworth-Shelley-Keats
icke längre får slå under sig ali
eftervärldens dyrkan. Namnen Grierson och
Symon ha redan stor förtjänst om en
ljusning för Byrons rykte i själva England.

Men att motståndet är segt märkes
gott på en annan bok, också utkommen
till hundraårsdagen. Den heter »Byron
— the last jour ney» och är skriven av
Harold Nicolson, som utpekas som en
av den nya generationens kritiska
stjärnor. Här behandlas Byrons sista
levnadsår och sista företag: den grekiska
expeditionen. Det är utan tvivel den mest
hedersamma och starka sidan hos
mannen själv som på detta sätt kan
framträda i ny dager. Själva fakta äro också
i högsta grad rekommenderande. För
Byron var företaget att bispringa
Grekland i dess frihetsstrid inte bara en
förflugen idé, ett ideellt hugskott, det var
en personlig sak på vilken han satte in

sina yttersta krafter; det gällde för
honom att återvinna sitt anseende som
person — hans diktarnamn kunde ingenting
beröva honom. Han ville vara en
handlingens man, som krävde anslutning och
respekt. Det är en dröm som ofta griper
pennans män och färgar deras sista
uppgörelser med sitt liv; men för Byron låg
tanken i och med hans samhällsställning
ännu närmare. Han räknade därvidlag icke
fel. Även Nicolson anser det sannolikt
att han blivit Greklands förste kung, om
han fått leva; utan hans ingrepp hade det
icke blivit något Navarino; hade han
övergivit Grekland i februari 1824, då det såg
som mörkast ut, skulle Europas historia i
det sydöstra hörnet fått ett annat förlopp.

Det är ju inte så litet resultat av
vad vi numera med förakt kalla
»diktar-politik». Men Nicolson är angelägen att
framställa Byrons karaktär såsom alltför
löslig och mjuk; han räckte inte till för
uppgiften, och det bästa draget hos
honom var att han själv insåg sin egen
otillräcklighet. Detta är en kärnpunkt
för förståelsen av mannen och hans
insats i europeisk kultur och historia. Är
Nicolsons åsikt riktig? Först och främst:
den stämmer icke med det faktiska
material han själv för fram. Så snart vi
höra Byrons egen röst, så höra vi något
helt annat. Nicolson tecknar genast i
början ett porträtt av Lörd Byron strax
fore det grekiska äventyret; det sker
med hjälp av Lady Blessingtons skarpa
ögon. De träffades i Genua. Denna dam
kände en djup missräkning, då hon stod
inför en tämligen liten blek herre med

1 förtid grånade hårstripor över kragen
och kvinnligt mjuka händer, illa klädd,
med synbar smak för det fantastiska och
med en fåfäng åtrå att fånga med sin
konversation. Pion hade ju icke väntat
sig en Lara eller en Giaour utan snarare
en mäktig, fetlagd person, fåordig och
melankolisk. En mera kritisk granskare

2

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:59 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1924/0520.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free