- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiotredje årgången. 1924 /
474

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Byron-minnet. Av August Brunius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

August Brunius

av olika vedervärdigheter brusade över i
enstaka raserianfall, han hade dessutom
en diplomatisk förmåga att skickligt
avväga sina uttryck. Allt detta framträder
tydligt och klart ur Nicolsons liksom ur
andra dokument. Där framträder också
något annat: en cynisk humor, som kom
honom att omfatta allt mänskligt, på
samma gång han höll det på lagom
avstånd från sig. Hans ironiska förhållande
till Trelawny, som ju poserade som
romantisk Byronhjälte, som ett slags
förverkligad Lara, visar den ena sidan av
denna humor; likaså hans förhållande till
den narraktige rabulisten Leigh Hunt,
som Shelley prackat på honom. En
annan och vackrare sida av denna humor
visar sig i den egendomliga historien
om den engelske metodisten d:r
Kennedys försök att omvända honom under
den långvariga vistelsen på Kefallonia.
Han stötte varken bort den
påträngande välviljan eller lät sig engageras
alltför hårt; han bevarade den mänskliga
balansen i en sådan för de flesta kinkig
position. Om denna obestridligen
hedrande livsdetalj har Nicolson intet annat
att förmäla än att Byron säkert låtit
omvända sig, bara det varit en katolik
som han mött just då! Ett alldeles
obe-visligt påstående, som vittnar om den
sträva ironi varmed denne livsskildrare
genomgående belyser sitt föremål.

Det är, såvitt jag kunnat se, endast
vid ett tillfälle strax för avresan till
Grekland som Byron utsvävade i dekorativt
fantasteri. Det vill säga: han är på
vippen att göra en dumhet som har en
anstrykning av komik, men han hejdar
sig i sista stund. Sålunda segrade även
då hans sunda förnuft. Saken var helt
enkelt den att han lät beställa uniformer
och hjälmar för sig och sin stab i Genua.
Hans egen hjälm var efter hans egen
teckning gjord på mönstret av Hektors
hjälm i Iliaden! Där har man äntligen

det naiva diktardådet. Byron var i
början förtjust i sin invention och lät en
artist göra ett skissporträtt, där han
figurerade med denna teatraliska
huvudprydnad. Men Trelawnys kritik gjorde
honom tveksam; och varken hjälmar eller
uniformer fingo ens göra resan med till
Grekland.

Ett annat faktum skulle ju också
kunna anföras för Nicolsons uppfattning
av det övervägande tragiska förloppet av
denna sista fas. Det gäller hans
levnadsvanor. Man kan inte undgå intrycket av
att spriten spelade en stor roll för
honom, förmodligen förstärkt av det
bedrövliga livet i den medeltida håla som hette
Missolonghi. Obduktionen, som
konstaterade sjukliga förändringar i lever och
hjärta och gav de fungerande läkarna
övertygelsen att han i alla händelser icke
skulle kunnat leva i sju år till, kan väl
också tagas till intäkt för denna mening.
Men det är knappast möjligt på avstånd
att avgöra i hur hög grad de alkoholiska
vanorna influerade på hans handlingssätt
och uppträdande under de sista
månaderna av hans liv. Även med större
förråd av levnadsfriskt initiativ skulle han
väl knappast kunnat uträtta något emot
de olyckor på närmare och fjärmare håll
som då sammansvuro sig mot honom
och hans företag.

Boken är som biografisk och litterär
prestation icke betydande. Författaren
har tydligen sökt bilda sig efter Lytton
Strachey, den biografiske konstnären,
oupphunnen i skapande kraft och
psykologiskt skarpsinne både inom och utom
England. Nicolson börjar sålunda livfullt
och åskådligt som en roman: man ser
de handlande personerna, man förstår
dem både i deras yttre och inre
skiftningar allteftersom berättelsen fortskrider,
man får en och annan profil tecknad
med finess och inte utan ironi. Men i
fortsättningen tappar han alldeles detta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:59 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1924/0522.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free