Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Joseph Conrad. Av Frans G. Bengtsson - Ur Kain. Av Lord Byron. Konturer och brottstycken. Översättning av Sigrid Lidströmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur Kain
Av Lörd By ron
Konturer och brottstycken
—:–’
ÄR LÖRD BYRONS
»mysterium» Kain först
offentliggjordes, mottogs det i skaldens
hemland av en i allmänhet skarp
och ovillig kritik. En avvikande
åskådning hystes dock av
åtskilliga framstående män, bland andra Walter Scott,
vilken stycket tillägnats och som mottog
dedikationen av vad han beundrande värdesatte såsom
»the very grand and tremendous draina of Cain».
Eftervärlden har stadfäst detta omdöme, och
litteraturhistorien räknar Kain bland Lörd Byrons stora
och märkliga verk.
På den gammaltestamentliga berättelsens grund
har diktaren byggt upp sitt mysterium i ett antal
scener, fördelade på tre akter. Det är sällsamt
välbekanta namn, som dramatis personæ bära,
händelseförloppet är känt av ali världen.
I akt I finna vi »de första människorna»
boende utanför Paradiset — man tänke sig scenen med
lustgårdens ingång i bakgrundens fjärran, bevakad
av änglarna med de flammande svärden. Adam och
Eva äro i den mogna ålderns kraft och skönhet,
de ha två söner och döttrar i blomstrande
ungdomsfägring, och fullt logiskt efter Skriftens
premisser har Byron låtit det första människoparets
barn äkta varandra. Av dessa sex människor leva fem
ganska nöjda och lyckliga, undergivna gudsdomen,
som utestängt dem från Edén. Blott Kain är icke
undergiven. Hans sinne reser sig i uppror och trots.
Aldrig har han böjt knä för »Den Osynlige», som
de andra offra till och dyrka — och som frestat
till syndafall med trädet fullt av sköna, förbjudna
frukter, dem han lät växa inom räckhåll för
människorna han skapat blott för att sedan stöta ifrån
sig! I Lörd Byrons version är nämligen den förste
mördaren från början också den förste pessimisten,
den primitive skeptikern med molnhöjd panna, som
lider av sitt eget tvivel. Och stridiga känslor slita
honom: han äger hemmets lycka och älskar varmt
sin hustru och sina barn, men är dock ständigt
otillfredsställd, han fördömer sina föräldrars lystnad till
det ödesdigra äpplet, men hyser själv ett förtärande
begär efter kunskap. Och har icke till råga på allt
Kunskapens träd svikit dem? Vad ha de fått veta?
Att de äro nakna och ömkansvärda. Behövdes det
ormar och frukter för att ge den lärdomen! — Och
de skola dö, men känna icke dödens hemlighet.
Kain älskar liv — och hatar döden, som han icke
förstår, men fruktar såsom ett förskräckelsens arv.
Han tål knappast att djur dödas. Och han ryser
för att bli upphovet till ändlösa generationer, i sin
ordning dömda att dö . . . Men om Kain är en
trotsare, är han ock en längtare. Ingen saknar
Paradiset som han. Utan att rädas för Cherubims
blottade svärd brukar han i skymningen nalkas
Edén, sökande att fånga en glimt av dess skönhet
och sörjande sitt förspillda arv . . .
Sådan är Kain, då han uppsökes av en ande,
som »talar likt en gud». Lucifer är åter en
inkarnation i engelsk dikt av Satan, och om han icke når
väldigheten av de Miltonska måtten, är han i varje
fall en skapelse av rang: en skön, snillrik, stolt,
framför allt demoniskt stolt ande, som trotsar »den
allsmäktige tyrannen — blott hans besegrare, icke
hans överman». Dessutom en ande med Byronsk
sorg på sitt änne och stundom det sarkastiska
tonfallet i stämman. Han är också högsint och gör
nästan anspråk på att uppträda som tröstare. Det
blir i stället som motsatsen —■ naturligtvis.
I andra akten visar Lucifer Kain i två poetiskt
glänsande scener världsalltets härlighet och fasa:
låter honom göra färden genom »rymdens avgrund»,
i eterhavet skåda tallösa stjärnor och världar av
bländande ljus, för honom till Hades’ tysta, dunkla
vidder, tätt befolkade av glidande skepnader ... av
skuggor sorgsna och mäktiga... av rester också
från en väldigare föregångare till Adams lilla
nyfödda värld. Av allt vad Kain ser — och hör av
Lucifers mun, när denne avslöjar forntid och
framtid — blir dock hans törst efter kunskap icke stillad,
men väl själens uppror ökat inför ledsagarens
per-spektiviska världsbild av kommande släkten,
bestämda till mångdubblat lidande . . . Och bakom
pre-adamiternas fantomer stirrar lika olöst dödens gåta.
Kain uppskattar föga Lucifers ord, att »döden torde
leda till den högsta kunskapen». När han, Kain,
begärde kunskap, var det för att finna vägen till
lycka ... I annat har emellertid Lucifer bättre
framgång. Frestaren kläder i ord Kains doldaste tanke,
en hemlig tagg i hans hjärta: hans broder Abel är
sina föräldrars käraste barn, är älskad av Jehovah
och hans änglar, och hans offer alltid lyckosamma.
Dystert upprörd återvänder Kain i tredje akten
till hemmet. Han låter övertala sig att tillsammans
med Abel offra åt Den Högste. — Dådet sker. Och
så har då Kain, han som så högt avskydde döden,
först infört den i människornas värld — givit sin
egen broder åt dess »kalla, tysta famntag».
Men den Kain, till vilken sedan Herrens Ängel
— Byron är för mycket modern skald att framföra
Gudomen själv på sin scen — ropar första
Moseboks ljungande »var är din broder Abel?», den
Kain, som brännmärkt, hemlös, tärd av samvetskval
irrar omkring på jorden, följes trofast av sin hustru
Ada, i vilken Byron gett oss prototypen av en stark
och ljuv, hängivet älskande kvinna.
Här är icke platsen att ingå på mysteriets karaktär
av filosofiskt drama. Dessa spridda konturer äro
endast avsedda att nödtorftigt belysa den tragiskt
gripande linjen i Lörd Byrons Kaingestalt och knyta
sammanhanget med följande avsnitt av Kain i svensk tolkning.
Vi återgiva ett par höjdpunkter i tredje akten:
en föräldraidyll hos »världens arvinge», som sover
den skuldlöses sömn, samt huvudmomentet i
brodermordets stora scen.
510
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
