- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiotredje årgången. 1924 /
543

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Carl Spitteler. Av Nils Svanberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Carl Spitteler

slår för denne, talar hans genia till de
dunkla ödesmakterna:

»Wohlan es ist bereit und eilends rüste sich der
Sclireiber! übrigens beachtet wohl, dass nicht von
ungefähr ein Zufall sich erhebt und plumpen
Fingers täppisch mir das feingefügte Werk vernichtet>.

Annorlunda är det i Olympischer
Frtih-ling. Här är Ananke högsta instans; och
ej blott en hård och oböjlig sådan — ödet
är här något deciderat och ohöljt ont.
leke ett misstag av världsstyrelsen — när
Epimetheus insättes som Guds
ställföreträdare på jorden —, icke en Epimetheus’
slapphet och karaktärslöshet representera här
det negativa elementet i universum. Själva
världsutvecklingen ledes av ett diaboliskt
väsen. Det världsonda är icke en olycka,
utan en synd, ett brott av Ananke.
Liksom Epimetheus måste betala triumfen med
sin vilja, sin fria personlighet, så måste
Zeus bli ödesgudinnans träl för att komma
i besittning av maktens insignier; men för
Zeus går dessutom vägen till upphöjelse
över mörka brott.

Man kunde alltså vänta, att Olympischer
Frtihling i sin helhet skulle göra ett mer
pessimistiskt intryck än Prometheus und
Epimetheus: När faktiskt motsatsen är fallet,
ligger orsaken dels i själva temperamentet,
i skildringsarten. Den muntra olympiska
karnevalen passar föga till den bakgrund
av mörka världsgåtor, som öppnar sig för
Zeus’ blick bakom den rämnade
himmelsförlåten. Men även idéinnehållet ger i viss
mån en förklaring till att stämningen här
är mera manligt spänstig, mindre nedslagen
och nedslående än i Prometheusdikten.
Själva vissheten om att världsstyrelsen är
absolut ond måste ju bidra att försvaga det
tunga grubbel, som i så hög grad trycker
sin prägel på det tidigare verket, och i
stället understödja en stolt och trotsig
resignation. Och framför allt tillkommer här
ett befriande moment, som knappt anas i
Prometheus und Epimetheus: befrielsen ge-

nom det sköna. När Zeus med svek
från-hänt sin medtävlare om makten och Heras
hand, Apollo, det pris, som rätteligen
tillkommit denne, försonar han sig med honom
och ber honom att i ersättning för det föga
avundsvärda världshärskardömet taga
makten i en värld bredvid och oberoende av
Zeus’ egen -— Skönhetens. Det skall ligga en
tröst och befrielse för dem, som vandra i den
ödesbundna världsutvecklingens trollkrets,
att veta om en dylik högre världs tillvaro.
Allra tydligast uttryckes den estetiska
försoningens tanke, när Afrodite,
skönhetsgudinnan, besvarar Zeus’ tävlingsfråga, om
något grand av mening kan uppletas i
Anankes värld. »Ei was», rief sie, »der
ein-zige Zweck, von dem ich meine, bin ich!»
Och Zeus bekräftar hennes ord: »Der
Wel-tenwerte höchste heissen Form und Schein!»

Just Prometheus, den tidigare stora
mytdiktningens huvudfigur, möta vi en gång
i förbigående i Olympischer Frtihling. Han
är med i de störtade gudarnas skara, som
på väg till underjordens natt möta sina ur
Erebos uppstigande efterträdare. Denna
gestalt kan i sin storvulna och överdådiga
resignation sägas vara typisk för ställningen
till ödet i hela verket:

— — Anankes Machtspruch selbst, trotz seiner

Allgewalt,

vor unsrem Körper macht er notgedrungen

Halt.–

Prometheus heiss ich. Was mir aussen widerfährt,
ob Lust ob Leid, das acht ich nicht bemerkens-

wert. — —T>

Dann zog er lässig schlendernd weiter seine Bahn,
als ging sein Weg das Schicksal, nicht ihn selber an.

Fastän goda makter inneha
världsstyrelsen, förmå de icke ändra världens
gåtfulla öde — detta är ställningen i
Prometheus und Epimetheus. Ehuru den lidit
nederlag mot Ananke i världsstriden,
triumferar andligheten genom okuvligt trots

— sådan ter sig gestaltningen av
motsvarande problem i Olympischer Frühling.

543

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:59 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1924/0595.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free