- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiotredje årgången. 1924 /
545

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Mörike. Av Elof Hellquist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Mörike

Septembermorgon.

Än ligger dimman kall och grå,
och skog och dalar drömma.
Men slöjan lyfter snart, och då
skall himlen glänsa ren och blå
och höstens varma guldglans få
kring stilla nejder strömma.

Till Philo mela}

En skala lik den stiger, din klagosång,
och sväller upp, som fyllde man en

butelj:

det porlar, kluckar upp i halsen —
snart över brädden skall vinet flöda.

En sång, o diva, ville jag ägna dig,
av kärlek full och trånad, men hejdas

ren;

mitt djärva bildspråk plötsligt väcker
slumrande törst, och min gom försmäktar.

Förlåt! i Jägarkrogen är kägelkväll
och fyllda glas, och möte jag redan stämt

med överlänsdomstolsassessorn,
överjägmästarn och kronofogden.

J äg arv is a.

Fint i vita snön är fågelns spår,
när på skogig höjd han sakta går:
finare ändock flickans kära hand
skriver litet brev till fjärran land.

Högt i rymden stiger hägern opp,
pil och kula hejda ej hans lopp:
mången gång så högt, snabbare också,
trogen kärleks alla tankar gå.

1 Näktergalen.

Skön Rohtraut.

Vad heter kung Ringangs dotter fin?

Rohtraut, skön Rohtraut.
Vad sköter hon månne den långa dag?
Att spinna och sy är ej hennes. behag.

Hon fiskar och jagar.
O vore jag nu hennes jägare blott
och bleve att fiska och jaga min lott!
-— Var stilla, mitt hjärta!

Men knappast ett år eller så förgått,

Rohtraut, skön Rohtraut,
då tjänade gossen på Ringangs slott,
och en jägaredräkt och en skimmel han

fått

att med Rohtraut jaga.
Ack, hade jag blott en kung till far,
ty Rohtraut, skön Rohtraut min kärlek

har.

— Men stilla, mitt hjärta!

En gång de rasta i villande skog,

då log skön Rohtraut.
"Vi ser du mig an så underlig?
Om modig du är, kan du kyssa mig."

Så rädd blev gossen.
Men nog han gjorde som ungmön bjöd
och kysste skön Rohtraut på munnen röd.

— Var stilla, mitt hjärta!

Så tysta de redo mot Ringangs borg,

Rohtraut, skön Rohtraut.
Men ett jubel steg upp i hans unga håg:
"Ej skulle jag sörja, om än jag såg

dig till drottning krönas.
Vart löv kan vittna i skogens rund,
att dig jag kysste en morgonstund."

— Men stilla, mitt hjärta!

35—Ord och Bild, årg.

545

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:59 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1924/0597.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free