Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Rokokons uppkomst. Av Andreas Lindblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rokokons uppkorns t
Interiör från Hotel Chanac de Pompadour. Typisk
parisisk r o k o k o d e k or at i o n.
tvenne riktlinjer. Den ena är den
nationella: Bérain-traditionen. Dess
representanter äro Claude Gillot och hans
lärjunge Antoine Watteau samt Nicolas
plneau. I den förstnämndes ornamentik
lever bandornamentiken, men måleriskt
upplöst i sina former; den
stålfjäder-artade spänningen i kurvorna finnes ej
mer. I stället för Bérains stiliseringsfigu-
rer strömmar nu verkligheten levande in,
framför allt hos Gillots store lärjunge,
vars roll ju blev att vara naturens förste
och kanske djupaste tolkare i
1700-tals-måleriet. Vår tid har så hänförts av
målaren Watteau, att man glömt bort den
ofantligt stora roll, hans ornamentstick
en gång spelade. Likväl bör ihågkommas,
att Watteau som ornamentist ännu ej är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
