- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiotredje årgången. 1924 /
581

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Thakur Raos rikedom. Av Axel Ideström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Thakur Raos rikedom

hade glatt sig åt sin sons verk. Han
hade också fått löfte om en plats i
graven, och han slösade utan hänsyn sitt
guld, på det att hans son aldrig skulle
sakna medel att genomföra varje plan,
varje infall,som rann upp ihans sinne. Men
när han dog, befanns det att det myckna
guldet inte var hans. Han hade lånat av
den ene och av den andre. Ofta betalte
han dubbelt igen, därför nekade honom
ingen, när han begärde ett lån. Men när
han dog, var han en ruinerad man.

Då försvunno vännerna från Thakur
Raos sida, och arbetarna övergåvo hans
grav, där den strålade från berget lik
ett paradis. Ensam satt Rao i sin
gästabudssal. Tjänarna viskade ännu vid
dörrarna, och danserskorna skrattade i sina
bostadsrum.

En vän kom åter in i salen. Med
nedböjt huvud kom han fram till den
nyss så mäktige.

— Dina fordringsägare sakna skrivna
ord på sina krav, viskade han. Du kan
förneka din faders skulder. Du kan
behålla din rikedom.

Thakur Rao log.

— I många år har du suttit vid min
sida i festens glam, sade han till
frestaren, men ändå har du inte lärt känna min
rikedom. Tror du att någon fordringsägare
kan beröva mig den ? Må de taga mitt
palats! Ar inte jorden och skogen långt
större och skönare? Må de taga min grav!
Mitt verk är mitt, om också min aska
skall strös för vinden. Må de taga mitt
guld och mina ädla stenar! Må de taga
mina danserskor, min Nitambavati, min
Madhurya, min Amitanjas! Min Manasa
finns inte bland dem. Mitt hjärtas önskan
taga de inte ifrån mig.

Han tog ringarna av sina fingrar och
kastade dem till tjänarna. Han slet det
dyrbara pärlbandet från sin hals och gav
det åt vännen. Armband och smycken
kastade han på golvet.

— Se här! Se här! sade han. Tag
emot, den som älskar guld och ädla
stenar för penningvärdets skull! Tag
emot! Att giva bort har aldrig gjort
mig fattigare. Min rikedoms outsinliga
källa känna ni inte. Den stammar från
Brahmas sköte.

Så gick han ut ur palatset med
söndersliten dräkt och berövad sina smycken.
Endast en klar diamant hade han glömt
kvar i sin vita turban. Lik en stjärna
gnistrade den över hans panna.

Thakur Rao gick bort och hämtade
sin faders lik och bar det själv på sin
rygg till flodstranden. Där brände han
det på de fattigas sed med hjälp av
rester av ved och kol, som han fann
efter de rikas bål, och askan kastade
han därpå i det heliga vattnet.

När han sålunda fullgjort sin sonliga
plikt, vandrade han genom landet under
natt och dag, tills han slutligen kom till
en liten by vid gränsen till öknen. Där
satte han sig till vila och betraktade den
förtorkade jordens ödslighet. Dess
storhet och dess skönhet överväldigade
honom.

En fattig änka, som bodde ensam i
den yttersta gården, var den enda som
sett honom, då han vandrade ut i öknen.
Hon kom till honom varje dag med en
skål vatten och en handfull hirs.
Uppfylld av lycka ägnade hon sin dyrkan
åt den helige mannen, som klädd i
sidenkläder och med en kostbar sten i sin
turban kom ända hit till torftighetens
yttersta landsända för att försjunka i
betraktande av den skönhet, som är större
än människors verk. Omsorgsfullt
räknade hon sin knappa skörd. Med
sparsamma händer mätte hon sitt hirs och
sina linser. Hon räknade årets dagar, hon
delade och hon vägde. Hälften av varje
dags ranson gav hon åt helgonet, och
hälften behöll hon för sig själv.

i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:59 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1924/0637.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free