Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Ur Paul Géraldys "Toi et moi". Översättning av Ane Randel - Själar, moder etc. - Final
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pa7il Géraldy
Själar, moder etc.
Du vore ej en äkta kvinna,
om du ej kunde knepen väl
att skapa om din själ, ja spinna
av ingenting en annan själ.
I denna lek är du så driven,
att varje gång jag möter dig
det är, som om du vore bliven
en ny, som — ständigt fångar mig.
Du vet, att allt till sist blir slitet
— vår kärlek är ju gammal nu —
men spela falskt och bluffa litet
med nya ögon, det kan du.
Med pälsverk kan du lura tiden,
föryngra skimret av din hud
och stiga nyfödd ur gipyrer och ur
siden . . .
Och dina hattar sen, min Gud!
Jag tror mig spåra, när du kommer
nära,
ett djup, ett allvar, som mig rör.
Men det är blott din hatt, min kära,
en av de svajiga, som gör
ditt öga svart och dina kinder skära
och skymmer pannan, som sig bör . . .
Ja, du är kvinna, tusen gånger kvinna,
som, när min kärlek flaxar trött,
kan ekipera dig och vinna
en själ, som aldrig förr jag mött.
Förälskad, kyss på kyss jag sänder
till storms mot dina läppars fort.
Du fånge mellan mina händer,
jag stryker dina lockar bort!
Jag ler av lust, är fyr och flamma,
men bakom dina knep och trick
jag spårar upp din egen blick
och ser nog, att det är densamma.
Nar äntligt mina fingrars list
har fejat ren den klara pannan
från lockars pynt, jag märker trist,
att du är lik dig sedan sist,
dig själv förvisst
och ingen annan . . .
Din fjärilssjäl med kyss på kyss
jag söker fånga, helt betagen.
Vem bröt förtrollningen från nyss?
Du är ju mor din upp i dagen!
Final.
Farväl — nu kan du gå. Du har väl inget glömt?
Vi ha ju ingenting att säga mer. Jag ger dig
din frihet. Men vad nu? det regnar ju fördömt.
Så dröj ... ett ögonblick, jag ber dig!
Svep om dig framför allt! Du vet, att det är kallt —
du borde tagit på dig vintertoaletten.
Finns något kvar av ditt? Du fick ju åter allt?
Du fick ju breven och porträtten?
Men titta på mig då — vi ska ju kasta loss.
Var noga på din vakt: det vore dumt med tårar.
Att se oss nu, som när vi älskade som dårar,
det vore allt ett huvudbry för stackars oss!
63?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
