- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiotredje årgången. 1924 /
621

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Stadshusboken. Av Holger Nyblom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Stadshusboken

föllo från gamla Kärnan, ha åter symboliskt
skjutit upp ur Mälarvågen. Det är just
denna byggnadens karaktär och stämning,
som redan gjort den kär för alla, ej minst
för vårt eget folk och stockholmarna. Det
är denna romantik som vi behöva till
vardags för att ej ledas ihjäl vid torrt
dagsverke, vi glädas över den, den hjälper oss
oförmärkt att se ljusare på livets enahanda.
Och så komma de små fabulerande
detaljerna i klassisk anda och verka så mycket
mer livande, där de skänka rörlighet och
intimitet åt de stora gotiska sagolika
murytorna. När därför Sigurd Curman i
slutet av sin ypperligt skrivna och
entusiastiskt formulerade uppsats om den
arkitektoniska kompositionen kraftigt betonar
Stadshusets klassiska karaktär, kan man ej följa
honom, framför allt icke när han stöder
detta sitt yttrande på ett uttalande av Östberg
själv om Stadshustornet, där det bl. a. heter:
»Färgen, formen: sinnenas triumf. Sinnenas,

ej hjärnans. Ögats, ej reflexionens.–»

Detta om något är väl en självbekännelse
att han just sökt skapa
subjektivt-roman-tiskt, ej objektivt-klassiskt. Sinnena mot
hjärnan. Där dock alltid hjärnan varit
kontrollerande, strängt avvägande detaljerna.

Det digra stadshusbokverket är en
detaljerad saga i ord och bild om denna
romantiska borg. Man följer Sigurd
Cur-mans sakkunniga ledning från planerna för
husets tillkomst och förändringarna under
utförandet till dess fullbordan och
nuvarande arkitektoniska bild, begrundar med
Axel Romdahl rummets utnyttjande och
Ragnar Josephson hur Stadshuset ter sig
i stadsplanen. Knut Tengdahl lämnar
upplysningar om förhistorien och
stadshusnämndens arbete, medan Gunnar Bolin
skildrar Stadshusets öde genom tiderna,
innan det definitiva beslutet kom om dess för-

läggande på nuvarande plats. Professor
Henrik Kreüger sätter läsaren in i
konstruktionsarbetets detaljer, på sitt sätt lika
intressanta även för lekmannen som allt det andra,
medan uppvärmning och ventilation
behandlas av ingenjör Wilhelm Dahlgren.

Den ej minst givande delen är den
som innehåller en skildring av detaljkonsten
i Stadshuset. Den börjar med en livfull
förhandspresentation av bokens redaktör
Johnny Roosval, som lämnar ordet åt
efterföljande medarbetare att var inom sitt gebit
rannsaka »den smyckande konsten». Här är
det våra främsta konstskriftställarnamn som
fått tillfälle att i längre och kortare
uppsatser skänka sina erkännande eller
kritiserande bidrag -— de senare mycket
sparsamt — till beskrivningen av de oändligt
många detaljer, som i form av skulptur,
målning, smide, möbler, textilier etc. giva
liv, glädje och charme åt yttre och inre
rum inom Stadshusområdet. Karl
Asplund, August Brunius, Tor Hedberg,
Erik Wettergren, Arvid Bæckström,
Gregor Paulsson, Gustaf Uppmärk ha
alla i värdefulla uppsatser givit individuellt
färgade uttryck åt vad de tänka om den
bildvärld, som möter besökaren i
Stockholms Stadshus. Intressanta »personalia»
lämnas av ingenjör Gunnar Nordgren.

Till arbetets kvalitetsvärde må räknas
den rikedom av förträffliga djuptrycksbilder
från Nordisk Rotogravyr efter fotografier
av C. G. Rosenberg, som illustrera
uppsatserna, ävenså de foto-litografiska
planscherna med arkivritningar över husets
planer, fasader och sektioner samt de små
slutstyckena técknade av fröken Signe
Mårtensson och hämtade huvudsakligen
från skulpturala detaljer å byggnaden. Den
typografiska utstyrseln, utförd hos Almqvist
& Wicksell i Uppsala, är allt beröm värd.

Birger jarls monument. Skulptur av Gustaf Sandberg.

621

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:59 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1924/0677.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free