Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Beethovens pianosonater. Av Sven Göthe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Beethovens pianosonater
Av Sven Göthe
/PV STOFFET till en serie
fi föreläsningar vid Danmarks
rau-Jf sikaliska akademi, närmast
av-Vsedda att komplettera den rent
teoretiska och tekniska undervisningen med
historiska, biografiska och psykologiska
fakta och synpunkter, har den kände
musikskriftställaren William Behrend
utarbetat en bok om Beethovens pianosonater
även med tanke på den publik som icke
äger andra förutsättningar i ämnet än
intresse för Beethovens verk och person. I
sin framställning av ämnet håller sig
författaren till vad titeln och förordet lovat.
Hans bok är fri från allt estetiskt
hemlighetsmakeri. Den är buren av en sann och
mänsklig kärlek till konsten. På samma
gång skiljer den sig vida från den enbart
välmenande upplysningslitteratur, som
utelämnar de verkligt närande ingredienserna
för att göra anrättningen riktigt lättsmält.
Särskilt när det gäller musik och dem som
utmärkt sig inom denna minst »påtagliga»
av alla konstarter är man tacksam för
»påtagligheten» hos skildrarens subjektiva
omdömen och vetenskapliga ansvarskänsla.
Författaren visar tillräckliga prov på båda.
Det finns väl ingen Beethoven-bok som
icke blomstrar av »anekdoter» och citat,
de flesta kanske historiskt riktiga, men
ändå — så bedrägliga i sin skenbara
enkelhet. leke minst i denna detalj får
författaren tillfälle att visa sin intima
kännedom om Beethoven-litteraturen (såväl
»originalhandlingarna» som de biografiska och
musikteoretiska verken) och att till verklig
kunskap hör omdöme. Även den som kan
vissa Beethoven-ord utantill skall med
behållning läsa dem innantill i det
sammanhang där författaren placerat dem.
Beethovens sonater är ett ämne som skulle
kunna behandlas på tusen vis. I bokens
undertitel har författaren sagt ifrån hur
han vill ta saken — »i Belysning af hans
Personlighed og Livsforhold». Detta kan
tyckas som en begränsning av ämnet: men
vad rymmes icke allt inom dessa gränser!
Ä ena sidan en personlighet, ett
människoliv, på en gång så allmänmänskligt och
övermänskligt. Å andra sidan en serie på
trettiotvå konstverk, representerande något
av det märkligaste av alla tiders och alla
folks musik. Begränsningen av detta ämne
har författaren funnit i sin berömvärda
förmåga av koncentration. I en volym på
knappt tvåhundra sidor har han fått in
levande skildringar av olika miljöer,
karakteristiska för Beethoven, betydelsefullare
händelser och förhållanden till dem som
ingrepo i mästarens liv, och av detta gjort
mer än en antydning till en
Beethovenbiografi och samtidigt fått plats till
omnämnande och karakteristik av var och en
av de trettiotvå sonaterna. —
Framställningens »röda tråd» är sonaternas strängt
historiska följd. Det motiverade i att följa
just denna »tråd», sonatföljden, genom
mästarens liv och övriga produktion visar
författaren bäst genom att — utan att tappa
tråden — kunna på vägen fånga in så
stor del av mästarens liv och så mycket
av dess väsentligheter.
William Behrend: Ludwig van Beethovens Klaversonater i Belysning af hans Personlighed og
Livsforhold. Köbenhavn, Gyldendalske Boghandel. Nordisk Forlag.
622
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
