Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Ny nordisk grafik. Av August Brunius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Augtist Brunius
Flicka. Akvatint av
H. Tandefelt.
dom man förut har om stormästarna.
Det är icke möjligt att vid en översikt
glömma bort vare sig Munch eller Zorn;
möjligen Sandels, därför att hans
produktion var så liten.
I viss mån tillhöra de nu nämnda
namnen redan historien, även om deras
bärare, som Munch, Werenskiold och
Willumsen, alltjämt äro verksamma.
Man kan våga sammanfatta dem till en
enda grupp: de grafiska personligheterna.
Därmed är icke sagt att det icke skulle
rymmas personligheter också bland de
yngre konstnärsgrupperna; men
tonvikten är lagd på personligheterna. Det är
av jämförelsevis liten betydelse om vi
se etsningar eller träsnitt eller
litografier av mästare som Werenskiold, Munch,
Gallén — det är det Werenskioldska,
Munchska, Gallénska som tränger sig
framom alla hänsyn till grafisk form och
genast drager till sig blicken. Vi kunna
något vidga kretsen av sådana äldre
personligheter. Albert Engström hör helt
naturligt dit: han är densamme som
tecknare och grafiker, hans sträva, knappa
naturalism varken vinner eller förlorar
på det grafiska mediet och den grafiska
tekniken. Finländaren Hugo Simberg är
av samma släkte: vad som betyder något
hos honom är hans vresigt makabra
föreställningsvärld, det monotona
införandet av benrangelsmannen i vardagslivets
gråa ram. Det har ingenting att säga att
det sker via linjeetsning och icke helt
enkelt med teckning.
Något annorlunda ställer det sig i
sådana fall som svensken Carl
Wilhelmsons och dansken Johannes Larsens. De
ha båda av allt att döma kommit sent
till att utöva grafisk konst i någon form.
Men den ene, Wilhelmson, har aldrig
varit framträdande som tecknare, medan
den andre varit alltigenom tecknare, även
i sin färgkonst. Wilhelmsons försök med
etsning tyckas syfta till en flatt
dekorerande stil men hamna oundvikligt i
färgtryck, linjen kan icke bära
kompositionen, den är för amatöraktigt tunn och
försiktig. Johannes Larsen är som
konstnär djurspecialist: när han gör grafik,
blir det träsnittsbilder av fåglar i rätt
stort format med kraftiga motsättningar
av svart och vitt. Det är något
påtagligt och avslutat i dessa bilder, en
zoologisk åskådlighet, men ingenting mer.
I intetdera fallet uttrycker denna konst
i sin grafiska förklädnad något starkt.
En annan grupp konstnärer kan
skjutas åt sidan på andra grunder. Det är
de grafiska dilettanternas. En mindre
grad av rent teknisk skicklighet är
naturligtvis på intet sätt avgörande ifråga
om grafisk betydenhet; det finns
konstnärer som fuska litet med verktygen i
träsnitt eller som icke äro synnerligen
hemma i etsandets verkningar på linje-
626
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
