Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Ny nordisk grafik. Av August Brunius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Augtist Brunius
Holmenkollrennet.
T o r r n å I s e t s nin g av Gudmund Stenersen.
föregångsmän och som ovan berörts.
Om något blivit föråldrat i
etsningskonsten, så är det väl ett stort, groft
maner som Brangwyns. Den ende som visat
en dragning åt detta håll är Ferdinand
Boberg i sin senare produktion: han har
där åtminstone brutit med det känsliga
men överarbetade tonspel som utmärkte
de tidiga bladen. Grundkaraktären må
vara besläktad, men accentueringen är
så mycket tyngre och ett visst mörkt
patos så mycket mera påträngande än
förut.
Av de svenskar, som nu arbeta på
kopparplåt, finns det en naturligt
sammanhörande grupp. De komma från olika
håll och med olika förutsättningar men
stämma dock överens: Borglind, Fridell,
Janson, Johanson-Thor, Tägtström.
Fridell och Janson ha en mera romantisk
läggning, Borglind har ett utpräglat
historiskt stilsinne, Johanson-Thor och
Tägtström bevara sin realistiska syn.
Till dessa ungdomar bör föras den till
åren äldre utmärkte amatören Gustaf
Isander (som icke fanns med på
utställningen). Han är kanske allas Överman
i en artistisk känslighet, som är så säker
på sig själv att den kan använda en
linjestil som verkar abstrakt och
opersonlig. Fridell har som bekant en mera
springande, impressionistisk linje, men
även han närmar sig någon gång (i den
lilla utsökta Stadsbild) i någon mån den
abstrakta gravyren med klassiska anor.
Likaså Tägtström. Jansons mest
utpräglade drag är en drömmande idylliskhet,
doftande av Corot; han behöver kanske
utveckla själva fakturen för att göra
full verkan — temperament har han.
Johanson-Thor har långsamt och säkert
befäst sin rangplats bland svenska
grafiker utan att vara något starkt
temperament.
Jag har redan fäst uppmärksamheten
på den märkliga frändskapen mellan
dessa svenskar och den unge dansken
Arne Finsen. Han hade på utställningen
630
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
