- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiotredje årgången. 1924 /
634

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Ny nordisk grafik. Av August Brunius - Vågspelet. Av Gustaf Ullman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Augtist Brunius

ekonomi: bara en glimt, ett ögas glans,
konturen av en figur, svängen av en
rörelse. Bland danskarna var Ernst
Hansen en motsvarighet till Lunde i sin
förmåga att ge mycket med litet. Och
Willumsens starkaste sidor framträdde
i litografierna, både i den barska
Vandbæreren och den äldre lekande
färg-liton Legende Amoriner. Hans
tyskexpressionistiska krigsgrafika på
kopparplåt stå sig mindre gott, sedan
aktualiteten bleknat: det är ett slags
Goya-imitation, och man kommer inte ifrån
tanken på Goya.

III.

Slutintrycket blir: den nordiska
grafiken växer på bredden, men inte på djupet;
särskilt den svenska grafiken saknar —
i ett sådant medelsnitt — verkligt ledande
och nydanande mästare. Det är som att i
en samling ivrigt pratande och kacklande
konversationstalanger leta efter dem som
ha något att säga. Det är plats längre
fram för en grafisk utställning som sållat
ut dessa konverserande och fått kvar de
riktiga: de som ha något att säga och
säga det med den finaste modulering
och den största skiftningsrikedom i tonen.

Död råbock. Träsnitt av Axel Salto.

VÅ G S P E L E T

Av GUSTAF ULLMAN

Hon frågade: »Vad kan jag vara för

dig?» —
Han tänkte: »Det vet jag ej»,
men tvang sig själv att svara:
»en färdkamrat på min dunkla stig,
ett levande ’ja’ mot allt livets ’nej’, —
det vill jag att du skall vara!» —

Hon tvekade icke ett ögonblick,
blott sade: »Som du vill jag.
Förlåt mig du min fråga!»
och oförskräckt vid hans sida gick
mot skymmande natt, mot okänd dag —
mot kärlekens ljusa låga.

634

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:59:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1924/0694.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free