Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Bayreuth och dess minnen. Av Sigrid Elmblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bayretiih och dess minnen
Richard Wagner. Sista porträttet.
Tristan var för övrigt det verk som
han själv skattade högst. Han har
yttrat: »Allt annat har jag diktat med
hjärnan, men Tristan har jag diktat med
hjärtat.»
Det kan nästan synas som ett förebud
att man 1828 i Bayreuth uppförde
sorgespelet »Niebelungenhort» av Raupach
och sällsamt profetiskt förekommer också
Jean Pauls yttrande att »solguden har
alltid hittills med högra handen utdelat
diktarkonstens gåva och med vänstra
tonkonstens åt så vitt skilda personer
att vi alltjämt vänta på den man som
skall dikta och komponera en äkta opera».
Wagner blev genast betagen både i
Bayreuth och dess omgivning, som var
och en måste bli i dessa vackra dalar
med sina sorlande bäckar, de höga
bergvidderna med sina blånande fj ärrutsikter
och de djupa, underbara skogarna. Vi
ha åtminstone ägt ett skogland, och det
är kanske i känslan av vår rikedom som
vi försummat att akta den som vi bort,
men de bayerska skogarna med sina
raka, pelarlika stammar likna milsvida
heliga lundar, det är som om man kom
in i en jättelik dom. Och när man ibland
på avstånd ser en hjort stå med lyft
huvud, tycker man nästan att det borde
lysa ett vitt kors mellan grenhornen
som i legenden om den helige Hubertus.
Wagner blev också förtjust i platsen
för festspelsbyggnaden; endast i fråga
om uppfartsvägen råkade han i dispyt
med borgmästar Muncker. Han ville’ att
börja med inte alis veta om den raka
chaussén dit upp. »Man skall gå hit och
dit i skogen», menade han, »och
plötsligt skall man stå inför byggnaden som
inför en uppenbarelse.» Det hade nog
blivit litet mattsamt för de
festspelsbesökande att irra omkring på det viset,
och Wagner gav också visligen med sig.
Richard Wagner var det skapande
geni, det elektriserande element, som
645
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
