- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiotredje årgången. 1924 /
646

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Bayreuth och dess minnen. Av Sigrid Elmblad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Si gr id El m blad

Villa Walin f rie d.

med reformatorisk makt visste att vinna
anhängare, men han ägde ej sin hustrus
intelligenta diplomati och representativa
möjligheter. I prekära fall var det alltid
hon som fick gå emellan till undvikande
av sammanstötningar. Genom henne blev
Bayreuth den lysande världsmetropol,
där furstar stämde möte och allt vad
civilisationen ägde av betydenhet
samlades. Richard Wagner våndades
högeligen under de förnäma tillställningar,
som på hans tid ägde rum i villa
Wahn-fried. Det påstås att han en gång under
en dylik soaré hoppade ut genom ett
fönster och avvek till Angermann, den
lilla, tyvärr ej bevarade konstnärskneipe
som Wagner ofta frekventerade och där
han vid upprymd stämning kunde ställa
sig på huvudet i en soffa ännu vid
sexti-två års ålder.

Under Cosimas glanstid gick det till
som vid ett litet hov i Bayreuth. När
man kom dit, lämnade man alltid sitt
kort i WTahnfried. En betjänt tog emot

det på en silverbricka. Någon gång blev
man mottagen av döttrarna Eva och
Isoide, men aldrig av fru Wagner själv,
»Frau Meister», som hon kallades. Så
inbjöds man till en intimare krets, om
man stod väl, eller till någon av de
stora soaréerna, där man fick trängas,
vanligtvis stående i den stora festhallen.
Fru WTagner satt i dess mitt tillsammans
med några furstligheter som en
drottning, en högrest, imponerande gestalt
med distingerat utseende, alltid klädd i
svarta vallande kläder. Man defilerade
förbi henne alldeles som på en kunglig
audiens och kysste henne på hand eller
rättare sagt på den svarta silkesvante,
som hon till hygieniskt skydd,
åtminstone för egen räkning, alltid hade som
mellanlägg.

Det gjordes musik, men det fanns
många komponister som voro
förkättrade i Bayreuth och som det nästan
var ett brott mot etiketten att framföra.
Schubert och Beethoven voro tillåtna

646

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:59 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1924/0706.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free