- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiotredje årgången. 1924 /
651

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Gustaf Mattsson. En konturteckning. Av Henning Söderhjelm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Gustaf Mattsson

skolan tilltalade honom ieke mycket, i
student- och nationslivet deltog han nästan
ej alis, och han vantrivdes i Helsingfors,
där den trista ensamheten i
inackorderingsrummet stundtals skänkte honom en
intensiv hemlängtan. Men han arbetade
utomordentligt flitigt, slutförde snabbt sina
studier vid institutet och fortsatte dem på en
friare vetenskaplig bas vid universitetet.
Kort därpå — vid 23 års ålder -—- erhöll han
även, närmast av en tillfällighet, en
lärarplats i kemi vid Polyteknikum, och den
lärarverksamhet han därmed begynte
fortsatte han, oberoende av alla de skiftande
intressen som senare upptogo honom, ända
till sin död.

På hösten år 1897 samlades en
internationell geologkongress i Petersburg. I
samband med denna företogo geologerna en
exkursion genom Finland, och här var
Mattsson med. Han sände korrespondenser
från färden till tidningen »Nya Pressen»,
och den friska, personliga stilen i dessa
brev väckte allmän uppmärksamhet. Den
avvek radikalt från den då ännu allmänna
omständligt akademiska tonen, i
tidningspressen. Framgången väckte Mattssons lust
att skriva, och till sin faster rapporterar
han bl. a.: »Jag har fått höra en så
kolossal massa komplimanger för de där
välsignade brevstumparna, att jag snart själv
börjar tro att jag är född till journalist, i
synnerhet som mitt skrivbord är i
oordning och jag senaste sommar på ett lotteri
vann en tidningshållare.» I alla händelser
drogs Mattsson nu alltmera in i
journalistiken. Den skänkte honom ett tillskott i
hans inkomster, välkommet i synnerhet
sedan han år 1899 gift sig> och den roade
honom mycket. Kemien och journalistiken
gåvo honom emellertid så mycket att göra
att han t. o. m. »avundades Dreyfus hans
ledighet på Djävulsön». Han begynte sin
tidningsmannabana med kåserande
krönikor, tekniska översikter och resebrev, han
var vidare en tid musikkritiker samt
medarbetare i en skämttidning. När
förrysk-ningspolitiken vidtog och ställde stigande
krav på politisk verksamhet från
medborgarnas sida erhöll även Mattssons publicistik
en mera allvarlig färg, och han ställde sig
på en i viss mån oppositionell ståndpunkt
i den inre partipolitiken. Han gillade icke
i allo det svenska partiets ofta
konserva-tivt-byråkratiska hållning utan talade för

en liberalare, »ungsvensk» politik. Detta
gav anledning till många, delvis ganska
bittra polemiker, och Mattsson drogs in i
politiken så starkt, att han även lät välja
in sig i lantdagen. Hans insats här var icke
alldeles betydelselös, men i och för sig
intresserade honom uppgiften knappast.

När Mattsson år 1906 befann sig på
en studieresa till München och Brüssel blev
han sjuk, och en undersökning visade att
han led av lungtuberkulos — en sjukdom
som redan tidigare yppat sig inom hans
fädernesläkt. Han måste nu tänka på att
vårda sin hälsa och tvangs under de
följande åren till långa sanatorievistelser, dels
i hemlandet dels i Schweiz. Dessa perioder
av nödtvungen sysslolöshet voro mycket
prövande för honom, i synnerhet som de
även medförde stora ekonomiska bekymmer.
Men han fann nu tid att fördjupa sig i en
mängd litteratur av olika slag, han satte
sig in i en lång rad olika frågor och
erhöll en sällsynt vidsträckt överblick av
modernt kulturliv i alla dess former. Samtidigt
kunde dock bitterheten och melankolien
stiga högt inom honom, och han anställde
självbetraktelser, vilka ofta utmynnade i en
känsla av att han aldrig funnit sin rätta
plats i livet och att han var vad han
kallade »missplacerad».

Sommaren 1907 företog Mattsson
emellertid en rekreationsresa till Kanarie-öarna,
och färden blev en mycket stor njutning
för honom. Det ser man av de resebrev
han sände hem och vilka sedan samlades
i boken »En sommarfärd till de lyckliga
öarna». Här når hans stilkonst högt, och
hela den skala av stämningar färden
framkallade, alla de intryck den skänkte, äro
återgivna med ett charmerande friskt liv.
Här finner man t. ex. den lustiga
skildringen av en tysk slaktar- och
korvmakar-kongress med 550 deltagare på lustresa
till Helgoland:

»Vilken präktig samling stadiga nackar, rosiga
kinder och välvda bröst, som hade skrunnit litet
för långt ned. Vi hade hunnit knappt tio
skeppslängder framåt innan hela sällskapet hade öl
framför sig samt vecklade upp sina förråd, bestående av
wurst i tidningspapper. Fällknivarna fram. Stora
trekantiga korvpjäser pressades in i begärande
munnar, följda ett långt stycke på väg av ett knivblad,
en tumme och ett pekfinger.

När hälften av korven försvunnit och den sista
ölblomman strukits ur mustascherna, sveptes resten
ömt ånyo in i tidningspapperet och gled ned i
vänstra byxfickan. Sedan klatschades händerna ett

651

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:59 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1924/0711.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free